Jag beundrar Christer Sturmark, förbundet Humanisternas ordförande. För hans intellektuella skärpa, hans skicklighet som debattör. Och för hans engagemang i kampen mot religiös dogmatism och religiöst förtryck, och för det sekulära samhället och mänskliga rättigheter.
Trots min beundran stör jag mig på Sturmarks försök att påvisa det oförnuftiga i att tro på Gud (se mer under etiketten Humanisterna). Sturmark må ha sin egen uppfattning eller tro, men det faktum att han över huvud taget driver frågan skymmer på ett beklagligt sätt hans och Humanisternas viktigaste uppgift som jag ser det; just kampen mot det religiösa förtrycket – både i Sverige och utomlands.
I ett YouTube-klipp med Christer Sturmark, intervjuad av Bernt Hermele för RealTV, förefaller han dock ha fått ordning på prioriteringarna:
Sturmark: - Världen vore kanske bättre utan religiös fundamentalism.
Hermele: - Men man kan väl vara religiös och vidsynt?
S: - Oh ja, oh ja, som tur är… och om alla vore det så skulle ju inte Humanisterna ha så mycket att göra. Men problemet är att så är det ju inte.
H: - Nä, men är Du själv ateist eller agnostiker, eller vad är det Du står för?
S: - Jag är ateist i förhållande till de flesta idéer om Gud i alla fall.
H: - Hur kan man veta att nå’nting inte existerar?
S: - Det vet man inte. Jag tror att det är så.
H: - Du är agnostiker…?
S: - Nä, då tror man ingenting. Jag tror att Gud inte finns.
H: - Så Du är troende, kan man säga?
S: - Nä, jag… Min hypotes är att det inte existerar några gudar. Men det viktiga är ju inte det, utan det sekulära samhället, och det är alltför många som inte får förmånen att leva i ett så’nt i världen. Det är ju därför Humanisterna behövs.
Just det, Sturmark och Humanisterna, det är därför Ni behövs. Så lägg frågan om Guds existens åt sidan, och ägna er åt de frågor Ni behärskar!