Jag vägrar sluta tro på mirakler...

Jag har på ett antal debattforum på nätet - t ex Newsmill, Humanistbloggen och Kyrkans Tidning - lämnat följande reflektion (den hör i högsta grad hemma även här på Håkans Blogg):

Schismen mellan Svenska kyrkan och Humanisterna - som på senare tid kommit till uttryck i bl a Gerles bok och Björn Kjellströms bloggande - är ett tråkigt kapitel.

Jag instämmer med Sturmark på Newsmill: ”Hur kan man lägga så mycket energi på att kritisera medmänniskor som tar strid för människors rättigheter att slippa religiöst förtryck, bara för att det sker från en annan livsåskådningsposition än den egna?”

Detta är ingenting annat än tragiskt; tänk vilken kraft det hade blivit om Svenska kyrkan och Humanisterna hade gjort gemensam sak i kampen för mänskliga rättigheter och mot religiöst förtryck, istället för detta käftande.

I detta bör Sturmark o co dämpa ner sin (stundtals) iver i att hävda att ”Gud nog inte finns”, något som på ett beklagligt sätt skymmer det väsentliga (återigen): kampen för de mänskliga rättigheterna (se här: Håkans Blogg)!

Jag vägrar sluta tro på mirakler…