lördag 30 oktober 2010

Det är värt ett försök!

Älska dina medarbetare (jo, det går)

En rubrik på Chef.se som fångade mitt intresse. Det är Mia Törnblom som menar att; jo, det går!

Ur texten:

”Det sägs att Moder Teresa en gång var inbjuden att tala på en internationell ledarskapskonferens. När det var hennes tur klev hon fram till mikrofonen och sade: Jag har två frågor till er när det gäller ledarskap. Känner ni dem ni leder? Tycker ni om dem? Sedan gick hon sin väg.”

Kan man älska eller åtminstone tycka om alla sina medarbetare ? Jo, det går, menar Mia Törnblom i sin senaste bok Du leder!

Jag tror henne… men det krävs att man anammar hennes oerhört positiva syn på sig själv, på sin omgivning och på… livet. Det är värt ett försök!

fredag 29 oktober 2010

Sverige sämst...?

Är glaset halvfullt eller halvtomt? är en fråga jag berört tidigare (läs här).

På ekonominyheter från E24 läser jag att tankesmedjan Legatum Institute’s välståndstabell - där man listat världens länder utifrån åtta huvudkategorier (typ socialt kapital, ekonomisk tillväxt och religiöst engagemang) - hamnar Sverige på sjätte plats. Inte så pjåkigt, eller hur?

Därav min (lätt roade) förvåning när jag läste rubriken på artikeln:

Sverige sämst i Norden

onsdag 27 oktober 2010

Kvinnan Som Inte Skaffar Barn

Jag har tidigare skrivit om uppfattningen att meningen med livet är att skaffa barn (läs här) utifrån en artikel på Aftonbladets hemsida.

I en samtida artikel på samma hemsida och på samma tema skriver Terri Herrera Eriksson att ”…den största normbrytaren är förstås Kvinnan Som Inte Skaffar Barn."

"Förmodligen ses en inbiten satanist med blidare ögon än Kvinnan Som Inte Skaffar Barn. En satanist är kanske bara lite vilsen. En kvinna som inte vill ha barn är helt-jävla-onaturlig …”

Jag vet inte hur sant detta är… men formuleringen fick mig att dra på smilbanden en smula.

måndag 25 oktober 2010

Det humanistiska projektet

Förbundet Humanisterna möts ständigt av kritiker som av någon anledning inte vill - med öppna öron - höra vad de säger. (Nej, jag är inte medlem, men försöker att ha ett öppet sinne.)

Dagen.se skrev jag häromdagen (ursäkta ordvitsen) följande kommentar i ämnet:

”Humanisterna har inget att invända mot att människor tror. Det är först när den religiösa tron kräver att andra människor ska inordnas under religiösa dogmer eller normer som Humanisterna framför kritik.”

”Det humanistiska projektet är ett öppet, sekulärt samhälle där friheten att tro och tänka vad som helst är garanterad, men där religiösa handlingar aldrig tillåts inkräkta på de individuella mänskliga rättigheterna.”

Detta har vi hört Sturmark m fl hävda många gånger. Varför är detta så svårt att förstå? Varför hela tiden fortsätta att med till synes outtröttlig envishet hävda att Sturmark/Humanisterna står för något annat än just detta?

Dessutom, bör inte detta vara självklarheter, även för de troende (som t ex jag själv)?

Läs också Privat tro ska bemötas med respekt

Grundläggande debattregel

En självklar regel som alltid borde gälla i alla debatter, oberoende av ämne och forum, är att man - innan man börjar debattera - bör kunna beskriva sin meningsmotståndares åsikter och avsikter på ett sätt som gör att han/hon (motståndaren) själv känner igen sig.

Detta är en regel som ofta inte följs, då syftet med att man ställer upp i debatten snarare är att vinna den än att debattera hederligt.

Resultatet blir att man talar förbi varandra istället för med varandra, vilket då gör debatten tämligen ointressant.

Känns det igen?

söndag 24 oktober 2010

Testa Dig själv!

Hur ärlig är du? Hur snäll är Du? Hur korkad är Du? Testa dig själv!

12 grovt tillyxade frågor, på varje fråga 2-4 lika grovt tillyxade svarsalternativ.

Känner Du igen denna typ av ”tester”? Du hittar dem i veckotidningar, kvällstidningar, på nätet… överallt!

På Expressens webtester av denna typ tillhandahålles följande fotnot: Testet saknar vetenskaplig grund, resultatet bör således tolkas med viss försiktighet.

Tackar ödmjukast för upplysningen!

lördag 23 oktober 2010

Jag duger som jag är!

Under rubriken Så når Du framgång på Ekonominyheterna E24 läser jag om Ingrid Tollgerdt-Anderssons forskning om ledarskap.

– Jag ville se om det fanns en gemensam nämnare bakom framgång, oavsett område, säger hon.

En gemensam nämnare för den brokiga skara framgångsrika personer hon intervjuar i sin senaste bok Passion, Nyckeln till framgång (t ex Björn Hellberg, Gunde Svan, Amelia Adamo, Kjerstin Dellert…) är ”den prestigelöshet som god självkänsla ger”.

Eftersträvansvärt, eller hur? Alla vill vi väl – i någon mening - ha framgång i det vi gör, i våra liv?

God självkänsla bottnar till syvene och sist i insikten att jag duger som jag är! Och den insikten skapar en frimodighet och en avslappnad inställning till sig själv och sin omgivning som Jantelagen inte rår på.

Hela artikeln hittar Du här.

fredag 22 oktober 2010

Priset för friheten

Det finns alltid ett pris att betala för vad man åtrår eller vill uppnå.

I en utmärkt artikel i Sydsvenskan med rubriken Priset för friheten skriver Carl Rudbeck om religionens comeback som blir ”starkare för varje dag” och att det blir ”allt svårare att något så när förnuftigt tala om religion. Hänsyn skall tas till höger och vänster.”

I ett tidigare inlägg om religionsfrihet (som Du hittar här) anser jag att ”religioner och trosuppfattingar inte äger någon särskild rätt till frihet från kritik.” Detta är en nödvändighet för ett samhälle som vill kalla sig demokratiskt och fritt.

Därmed inte sagt att det är moraliskt OK att håna eller förlöjliga andras trosuppfattningar och trosföreställningar, men det måste alltid vara juridiskt OK, annars ligger yttrandefriheten risigt till.

Att folk blir kränkta är priset för friheten. Har vi råd med det? Absolut, om vi vill…

onsdag 20 oktober 2010

Bibelns syn på homosexualitet

Bibelns syn på homosexualitet har debatterats flitigt de senaste åren (se ett tidigare inlägg här).

Saxat från inlägget:

”Har Bibeln några enkla svar? Här går meningarna kraftigt isär. Till och med de som är ense om att Bibeln är tydlig i frågan kommer fram till olika slutsatser.”

Jag vänder mig framför allt mot det tvärsäkra påståendet att Bibeln är tydlig i sitt ställningstagande mot homosexualitet.

Elisabeth Gerle, präst och religionsforskare vid Uppsala universitet, säger i en debatt med Christer Sturmark följande (dock inte som ett angrepp på Sturmark):

”Det här med homosexualitet har diskuterats kollosalt de senaste åren, och det visar sig att nästan inga av de här lösryckta citaten som man kan plocka från Gamla testamentet eller från Paulus håller, därför att innebörden i begreppen var annorlunda när de skrevs ner, och själva ordet homosexualitet finns inte (underförstått; i grundtexten - min anmärkning). Det Paulus kritiserar är en sedvänja i Grekland där detta sågs som något förmer än den heterosexuella kärleken osv…”

Citatet bekräftar med all önskvärd tydlighet min ovan nämnda ståndpunkt. Jag hade velat höra mer av Gerle i detta ämne, men debatten handlade egentligen om något helt annat, så jag får leta på annat håll...

Aktuell artikel i ämnet se här.

måndag 18 oktober 2010

Starkt grepp om pungen

Gudrun Schyman i debattartikel på Newsmill:

”Den nya regeringen tar form under moderaternas ledning. Som vanligt är det mansdominans när det gäller de "tunga" posterna. Utrikesminister, försvarsministern, finansministern, finansmarknadsminister och statsminister. Männen har fortfarande ett starkt grepp om pungen…”

Ny användning av gammalt uttryck?

söndag 17 oktober 2010

TT:s trovärdighet

TT (Tidningarnas Telegrambyrå) påstår enligt en debattartikel på Newsmill att det är ”texterna från TT som utgör stommen i alla stora redaktioners nyhetsbevakning".

Desto viktigare då att det finns en fungerande faktakoll och granskning. Second Opinion (http://www.second-opinion.se/so/about) har enligt artikeln gjort en granskning av en mängd TT-nyheter, som visar att en av fyra artiklar innehåller små eller stora fel, en i mitt tycke på tok för stor andel.

Mycket av det debatterande som sker i media, och framför allt på nätet där vem som helst kan delta utan att vara expert eller debattproffs, är baserat på det nyhetsmakarna förmedlar. Förtroendet för nyhetsförmedlingen, på vilken nivå det vara må, är avgörande för en vettig och konstruktiv debatt.

Läs hela artikeln här.

Frågan om nyhetsmediernas tillförlitlighet kommer sannolikt att stötas och blötas på Newsmill - och förhoppningsvis i andra debattsammanhang - under en period framöver, något jag varmt välkomnar och kommer att följa med stort intresse.

Läs tidigare inlägg som nosar på samma tema här, här, och här.

lördag 16 oktober 2010

Vägen till ett personligt ledarskap

Häromdagen gick jag kursen Vägen till ett personligt ledarskap med Bengt Jacobsson, författare, föreläsare, etnolog och humanist.

Jacobsson var med och grundlade tidningen "Kulturens Värld", har jobbat som redaktör vid Nationalencyklopedin m m, och; under två decennier föreläst om personlig utveckling, livsfrågor och humanistiskt ledarskap.

Ur kursbeskrivningen för Vägen till ett personligt ledarskap:

”I vårt ledarskap tar vi ofta omvägen genom olika metoder och program som ger oss en normativ bild av hur en ledare ska, måste eller bör vara."

"Genom att öppna upp för sin egenart gör ledaren i det personliga ledarskapet sin egen person och sina egna inre krafter till de viktigaste verktygen i sitt ledarskap."

”Det är en konst att leva. Och konsten ligger i att uppnå den självklara balansen mellan tillvarons motsatta sidor, ordning och kaos (…). För när en människa är i balans är hon i sitt esse."

"Fångad mellan medvetet och icke-medvetet måste hon ständigt erövra det balanserade tillstånd på två sidors villkor där hon bara är sig själv. Ett livsbejakande personligt ledarskap har sin utgångspunkt i denna konst – att bara vara.”

Flummigt? Ja. Givande? Mycket!

Tack Bengt Jacobsson för en fantastisk kursdag!

fredag 15 oktober 2010

Vad är stress?

Det pratas mycket om stress. Men vad är stress egentligen? På nätet finns mycket att läsa i ämnet; jag skall försöka mig på en sammanfattning:

Stress är något subjektivt som uppstår när man upplever en obalans mellan vad man kan prestera, vilka resurser man har och vilka krav man själv och/eller omgivningen ställer.

Denna obalans uppfattar kroppen som hotfull och reagerar med en ”kamp eller flykt”-reaktion, dvs kroppen mobiliserar alla sina krafter för att antingen slåss eller fly hals över huvud; hjärtat slår snabbare, blodtrycket ökar, matsmältningen och tillväxten avstannar och andningsfrekvensen ökar. Kroppen rustas för en fysisk kraftansträngning.

Denna reaktion är nedärvd och sker automatiskt, som en överlevnadsfaktor. Förr i tiden (typ stenåldern, eller nå’t…) hade man nytta av den för att överleva bland vilda djur och mänskliga fiender - genom kamp eller flykt.

I dag ser stressen (ofta) annorlunda ut, den rör sig mer på det mentala planet. Kroppens reaktion är fortfarande densamma, men idag är de utlösande faktorerna snarare högar med räkningar, hämta/lämna på dagis, konflikt med sina arbetskamrater…

Stress är (återigen) en individuell och högst subjektiv reaktion, vars styrka beror på hur vi tolkar en situation. Är man i balans och utvilad har man lättare att ta en situation än om man är ur balans. Hur vi reagerar beror också på vilken stresströskel vi har, som i sin tur beror på arv och miljö… och övning!

Det går, genom positivt tänkande, avslappningsövningar och övning i medveten närvaro och acceptans, att lära sig att hantera sin stress, och på så sätt reducera dess effekter och dess makt över ens liv.

onsdag 13 oktober 2010

Jag försöker se det med humor...

Att kvällstidningarna inte är några nyansernas apostlar kommer kanske inte som nå’n överraskande nyhet, men detta tar väl ändå priset…

Mästerregissören Roy Andersson var huvudperson i Här i ditt liv i lördags. På Aftonbladets nätsida dagen därpå återfanns en artikel om programmet, med tillhörande läsarundersökning.

Första frågan: Vad tycker Du om kvällens program?

Två svarsalternativ: 1) Mycket bra! eller 2) Väldigt dåligt!

Jag försöker se det med humor…

tisdag 12 oktober 2010

Det gäller att ge akt på sig själv

Dagen.se låter oss veta att ateister och agnostiker vet mer om religion än troende, allt enligt en ny amerikansk undersökning.

Detta bekräftar min teori att ateister i högre grad än troende gjort ett medvetet och genomtänkt val, medan troende i hög grad tror slentrianmässigt, pga uppväxt, kompisar och sammanhang.

Adam Hamilton, amerikansk metodistpastor och författare till boken "När kristna missförstår" skriver:

”Jag tror att många kristna accepterar det de hör som sant och undersöker inte vidare. Konsekvensen blir att de tror det egna sammanhanget har sanningen. Det är inte sunt för någon, oavsett vilken tro man har.”

Detta är också min erfarenhet, man tror för att man ”vill” tro, och man inbillar sig att just ”jag” har hamnat på rätt ställe, i rätt kyrka el dyl, där Gud uppenbarar sig på ett speciellt sätt.

Ganska korkat, faktiskt… Men vi har nog alla ett stråk av detta självförhärligande, oberoende av trosuppfattningar - religiösa, ateistiska eller agnostiska. Det gäller att ge akt på sig själv här.

måndag 11 oktober 2010

Ditt liv pågår nu - missa det inte!

I en reklamtext för boken Mindfulness – medveten närvaro som levnadsstrategi av Viktoria Konstenius, fann jag följande formulering, som jag fastnade för:
"Ditt liv pågår nu – och det är inget genrep. Missa det inte!"

Hur lever man i nuet? Hur gör man för att inte ”missa” sitt liv?

"Att välja kärlek
I varje ögonblick ges vi en möjlighet att välja kärlek, i det vi gör, i det vi uttrycker,
i det vi förmedlar, i det vi ser.
Detta bär jag med mig i livet just nu.
Detta vill jag påminna mig om
- varje dag
- i varje enskilt möte med mig själv
- i varje enskilt möte med andra människor

- Att välja att se det goda i människor
- Att välja att se att människor gör vad de tror är rätt utifrån sina erfarenheter utan att fördöma
- Att en fredlig väg och en väg i kärlek alltid är rätt väg
- Att visa på att denna väg alltid är möjlig
Det är min enda starka inre övertygelse."

(Saxat ur bloggen Mellanrummet: http://mellanrummet-pernilla.blogspot.com/)

söndag 10 oktober 2010

Respekt

Jag har tidigare nämnt Birger Schlaugs artikel på SVT.se:s debattsida (se här) där han anser att ”...världen blir bättre om man talar med varandra, även med sådana vars åsikter man inte delar eller ens kan acceptera.”

Johanne Hildebrandt skriver bra på samma tema på Aftonbladets hemsida, se här.

Saxat ur Hildebrandts krönika:

"Människor förändrar sig sällan av att bli utstötta eller påhoppade. Tvärtom, sådant brukar snarare radikalisera åt något håll. Att med respekt diskutera, granska och bemöta argument med fakta är mig veterligen ett mer effektivt sätt att få någon att byta ståndpunkt."

lördag 9 oktober 2010

Skitsnack, vad är det?

Jag har tidigare skrivit om skitsnack och dess fördärv (se här).

Men vad är skitsnack egentligen? Här råder ibland viss begreppsförvirring. Det finns, mig veterligen, två (huvud-)betydelser av ordet:

1) Icke med sanningen överensstämmande påståenden, typ

-Göteborg är Sveriges huvudstad!
-Äh, Du snackar skit!

…eller påståenden man inte håller med om, typ

-Robert Plant är musikhistoriens bäste sångare!
-Äh, Du snackar skit!

2) Negativa omdömen om sina icke fysiskt närvarande medmänniskor – skitsnack ”bakom ryggen” helt enkelt.

Den första typen av skitsnack kan naturligtvis vara alltifrån hur harmlös som helst till helt förkastlig, t ex rasistiska generaliserande uttalanden.

Typ nummer två – dvs den jag åsyftar i mitt förra inlägg i ämnet - är alltid förkastlig - den ställer bara till skada.

För att bena ut ytterligare; man kan naturligtvis prata om en person i dess frånvaro, och också påpeka vederbörandes sämre egenskaper, utan att det nödvändigtvis är skitsnack.

Det avgörande är syftet med ens uttalande; har man ett gott uppsåt - man vill kanske ventilera med en god vän eller kollega för att hitta en lösning på ett problem, en konflikt eller liknande - bör det hellre betecknas som ett konstruktivt meningsutbyte än skitsnack.

Skitsnack blir det först när det huvudsakliga syftet är att sänka en annan människas anseende, utan någon som helst ambition att lösa ett problem eller att på annat sätt bidra med något positivt, utom möjligtvis att upphöja sig själv. Men om det sker på någon annans bekostnad, hur positivt är det… egentligen?

fredag 8 oktober 2010

Veckans understatement?

Sydsvenskans förre chefredaktör Hans Månsons bok "Spelet bakom rubrikerna" uppfattas som ”en bra sammanfattning av frågeställningar för ansvariga utgivare” av Thomas Mattsson på Expressen Digitala Medier.

(Källa: Bloggen om Expressen)

”Det kan låta hårt och kallhamrat, men som ansvarig utgivare för nyhetsförmedling måste man förlika sig med att alla press-etiska överväganden kanske inte blir 100 % rätt när man senare – med facit i hand – ser tillbaka på det som publicerats.”

Veckans understatement?

onsdag 6 oktober 2010

En blivande TV-klassiker

Lena Maria Klingvall var huvudperson i Här är Ditt liv härom veckan. Lena Maria är född utan armar och med ena benet hälften så långt som det andra. Detta hindrar henne inte från att skaffa sig både en framgångsrik simkarriär och sångkarriär. Fantastisk kvinna!

Under programmets gång levererade hon en replik som har goda chanser att bli en svensk TV-klassiker. Till saken hör att hon har lärt sig att sticka med fötterna, då hon ju inte har några armar:

På frågan Vad skulle Du göra om Du plötsligt fick armar? svarade hon: Jag skulle sticka två tröjor samtidigt!

tisdag 5 oktober 2010

Jag vägrar sluta tro på mirakler...

Jag har på ett antal debattforum på nätet - t ex Newsmill, Humanistbloggen och Kyrkans Tidning - lämnat följande reflektion (den hör i högsta grad hemma även här på Håkans Blogg):

Schismen mellan Svenska kyrkan och Humanisterna - som på senare tid kommit till uttryck i bl a Gerles bok och Björn Kjellströms bloggande - är ett tråkigt kapitel.

Jag instämmer med Sturmark på Newsmill: ”Hur kan man lägga så mycket energi på att kritisera medmänniskor som tar strid för människors rättigheter att slippa religiöst förtryck, bara för att det sker från en annan livsåskådningsposition än den egna?”

Detta är ingenting annat än tragiskt; tänk vilken kraft det hade blivit om Svenska kyrkan och Humanisterna hade gjort gemensam sak i kampen för mänskliga rättigheter och mot religiöst förtryck, istället för detta käftande.

I detta bör Sturmark o co dämpa ner sin (stundtals) iver i att hävda att ”Gud nog inte finns”, något som på ett beklagligt sätt skymmer det väsentliga (återigen): kampen för de mänskliga rättigheterna (se här: Håkans Blogg)!

Jag vägrar sluta tro på mirakler…

måndag 4 oktober 2010

Acceptans - ett personligt val

Genom mitt intresse för Kognitiv BeteendeTerapi (se under etiketten KBT) har jag kommit i kontakt med begreppet acceptans, nu senast genom Anna Kåvers bok Att leva ett liv, inte vinna ett krig.

Acceptans handlar om ett personligt val; att tillåta sig att både 1) se, och 2) stå ut med verkligheten (både den yttre; omständigheter och omgivning – och den inre; tankar och känslor) som den är, utan att förneka, undvika eller ens värdera den.

Acceptans handlar inte om att strunta i att söka förändring i sitt liv, på områden där man önskar en sådan, utan om att - som Kåvers boktitel antyder - sluta föra krig mot sig själv och sin omgivning. Först då kan man se klart och vidta de åtgärder som krävs för önskvärd förändring.

***

God, grant me the serenity to accept the things I cannot change,
courage to change the things I can, and
the wisdom to know the difference.

(Reinhold Niebuhr)

söndag 3 oktober 2010

Gilla läget...

Gilla läget är ett populärt (utslitet?) uttryck - som inte skall tolkas bokstavligt; det handlar inte om att verkligen gilla, utan om att acceptera. Pippi Långstrump tillämpar det dock på ett mer bokstavligt sätt:

Pippi går förbi en affär med skylten "Lider ni av fräknar?" i skyltfönstret. Hon går in i butiken, fram till butiksbiträdet och säger: - Nej!
Butiksbiträdet: - Vad menar Du?
Pippi: - Jag menar: Nej! Jag lider inte av fräknar!
Butiksbiträdet: - Men kära barn, Du har ju hela ansiktet fullt med fräknar!
Pippi: - Ja, men jag lider inte av dem, jag gillar dem!

Jag gillar Pippi Långstrump!

lördag 2 oktober 2010

Vissla istället...

Jag anser att censuren av ”fula” ord (svordomar, könsord osv) i amerikanska TV-program och TV-serier - då man ersätter ordet med ett pipljud - är en skrattretande metod med vilken man försöker skyla över det man vill skona tittarna ifrån.

Effekten blir nämligen ofta den motsatta, man sätter allt strålkastarljus på det fula ordet, och låter tittaren gissa vilket ord som censurerats, vilket gör att halva ful-ordlistan gås igenom i skallen på en. Ok, ofta är det av sammanhanget uppenbart vilket ord det gäller, dock långtifrån alltid.

Jag drar mig till minnes ett TV-program på SVT (för många år sedan) där Bengt Sändh, trubadur och känd för sina fula visor, gästade. Han framförde en låt där han ersatte de fula orden med att vissla istället.

Efteråt föreslog programledare Jeja Sundström honom att han hädanefter borde göra som Jan Lindblad (svensk naturfilmare, visselkonstnär och fågelimitatör); vissla sig igenom hela låten.

Det hade kanske varit något för amerikansk TV att ta efter…

fredag 1 oktober 2010

Det är därför Ni behövs!

Jag beundrar Christer Sturmark, förbundet Humanisternas ordförande. För hans intellektuella skärpa, hans skicklighet som debattör. Och för hans engagemang i kampen mot religiös dogmatism och religiöst förtryck, och för det sekulära samhället och mänskliga rättigheter.

Trots min beundran stör jag mig på Sturmarks försök att påvisa det oförnuftiga i att tro på Gud (se mer under etiketten Humanisterna). Sturmark må ha sin egen uppfattning eller tro, men det faktum att han över huvud taget driver frågan skymmer på ett beklagligt sätt hans och Humanisternas viktigaste uppgift som jag ser det; just kampen mot det religiösa förtrycket – både i Sverige och utomlands.

I ett YouTube-klipp med Christer Sturmark, intervjuad av Bernt Hermele för RealTV, förefaller han dock ha fått ordning på prioriteringarna:

Sturmark: - Världen vore kanske bättre utan religiös fundamentalism.
Hermele: - Men man kan väl vara religiös och vidsynt?
S: - Oh ja, oh ja, som tur är… och om alla vore det så skulle ju inte Humanisterna ha så mycket att göra. Men problemet är att så är det ju inte.
H: - Nä, men är Du själv ateist eller agnostiker, eller vad är det Du står för?
S: - Jag är ateist i förhållande till de flesta idéer om Gud i alla fall.
H: - Hur kan man veta att nå’nting inte existerar?
S: - Det vet man inte. Jag tror att det är så.
H: - Du är agnostiker…?
S: - Nä, då tror man ingenting. Jag tror att Gud inte finns.
H: - Så Du är troende, kan man säga?
S: - Nä, jag… Min hypotes är att det inte existerar några gudar. Men det viktiga är ju inte det, utan det sekulära samhället, och det är alltför många som inte får förmånen att leva i ett så’nt i världen. Det är ju därför Humanisterna behövs.

Just det, Sturmark och Humanisterna, det är därför Ni behövs. Så lägg frågan om Guds existens åt sidan, och ägna er åt de frågor Ni behärskar!