I en utmärkt artikel i Sydsvenskan med rubriken Priset för friheten skriver Carl Rudbeck om religionens comeback som blir ”starkare för varje dag” och att det blir ”allt svårare att något så när förnuftigt tala om religion. Hänsyn skall tas till höger och vänster.”
I ett tidigare inlägg om religionsfrihet (som Du hittar här) anser jag att ”religioner och trosuppfattingar inte äger någon särskild rätt till frihet från kritik.” Detta är en nödvändighet för ett samhälle som vill kalla sig demokratiskt och fritt.
Därmed inte sagt att det är moraliskt OK att håna eller förlöjliga andras trosuppfattningar och trosföreställningar, men det måste alltid vara juridiskt OK, annars ligger yttrandefriheten risigt till.
Att folk blir kränkta är priset för friheten. Har vi råd med det? Absolut, om vi vill…
Att någon kränker eller hånar andras trosuppfattning tyder snarare på okunskap och intollerans (diktaturer religösa som politiska) mot att någon har en annan uppfattning än min egen, jag har rätt alla andra har fel!
SvaraRaderaDet värsta kan kanske vara för individen som känner sig osäker på sin egen trosföreställning och därför måste trycka ner de andra för att få bekräftelse på att den har rätt.
Jag vet igentligen ingenting men jag är glad över den insikten och lever med den.
Tobbe