Varför?

Jag är en obotlig skeptiker vad gäller (framför allt kvälls-)tidningar, vare sig det handlar om nyhetsartiklar, nöjen eller intervjuer (se ett tidigare inlägg: Håkans Blogg). Som läsare – och intervjuoffer – är man helt utelämnad åt journalistens och rubriksättarens godtycke och avsikter.

Kattis Ahlström skriver på sin blogg på Kattis & Co:s hemsida att det är svårt att bli intervjuad. ”Livet är så mycket å ena sidan och å andra sidan. Och allt blir så definitivt när det står i en tidning. Man skalar bort minerna, tonfallet, gesterna och sammanhanget. Men det vet man ju. Ändå gör man det. Om och om igen.”

Jag känner igen mig, fast som läsare (jag blir sällan intervjuad…). Trots insikten och vetskapen om hur starkt vinklad och överdriven en artikel kan vara - och ofta är - fortsätter man att med nyfikenhet läsa sin tidning ”om och om igen”. Varför?