onsdag 6 oktober 2010

En blivande TV-klassiker

Lena Maria Klingvall var huvudperson i Här är Ditt liv härom veckan. Lena Maria är född utan armar och med ena benet hälften så långt som det andra. Detta hindrar henne inte från att skaffa sig både en framgångsrik simkarriär och sångkarriär. Fantastisk kvinna!

Under programmets gång levererade hon en replik som har goda chanser att bli en svensk TV-klassiker. Till saken hör att hon har lärt sig att sticka med fötterna, då hon ju inte har några armar:

På frågan Vad skulle Du göra om Du plötsligt fick armar? svarade hon: Jag skulle sticka två tröjor samtidigt!

tisdag 5 oktober 2010

Jag vägrar sluta tro på mirakler...

Jag har på ett antal debattforum på nätet - t ex Newsmill, Humanistbloggen och Kyrkans Tidning - lämnat följande reflektion (den hör i högsta grad hemma även här på Håkans Blogg):

Schismen mellan Svenska kyrkan och Humanisterna - som på senare tid kommit till uttryck i bl a Gerles bok och Björn Kjellströms bloggande - är ett tråkigt kapitel.

Jag instämmer med Sturmark på Newsmill: ”Hur kan man lägga så mycket energi på att kritisera medmänniskor som tar strid för människors rättigheter att slippa religiöst förtryck, bara för att det sker från en annan livsåskådningsposition än den egna?”

Detta är ingenting annat än tragiskt; tänk vilken kraft det hade blivit om Svenska kyrkan och Humanisterna hade gjort gemensam sak i kampen för mänskliga rättigheter och mot religiöst förtryck, istället för detta käftande.

I detta bör Sturmark o co dämpa ner sin (stundtals) iver i att hävda att ”Gud nog inte finns”, något som på ett beklagligt sätt skymmer det väsentliga (återigen): kampen för de mänskliga rättigheterna (se här: Håkans Blogg)!

Jag vägrar sluta tro på mirakler…

måndag 4 oktober 2010

Acceptans - ett personligt val

Genom mitt intresse för Kognitiv BeteendeTerapi (se under etiketten KBT) har jag kommit i kontakt med begreppet acceptans, nu senast genom Anna Kåvers bok Att leva ett liv, inte vinna ett krig.

Acceptans handlar om ett personligt val; att tillåta sig att både 1) se, och 2) stå ut med verkligheten (både den yttre; omständigheter och omgivning – och den inre; tankar och känslor) som den är, utan att förneka, undvika eller ens värdera den.

Acceptans handlar inte om att strunta i att söka förändring i sitt liv, på områden där man önskar en sådan, utan om att - som Kåvers boktitel antyder - sluta föra krig mot sig själv och sin omgivning. Först då kan man se klart och vidta de åtgärder som krävs för önskvärd förändring.

***

God, grant me the serenity to accept the things I cannot change,
courage to change the things I can, and
the wisdom to know the difference.

(Reinhold Niebuhr)

söndag 3 oktober 2010

Gilla läget...

Gilla läget är ett populärt (utslitet?) uttryck - som inte skall tolkas bokstavligt; det handlar inte om att verkligen gilla, utan om att acceptera. Pippi Långstrump tillämpar det dock på ett mer bokstavligt sätt:

Pippi går förbi en affär med skylten "Lider ni av fräknar?" i skyltfönstret. Hon går in i butiken, fram till butiksbiträdet och säger: - Nej!
Butiksbiträdet: - Vad menar Du?
Pippi: - Jag menar: Nej! Jag lider inte av fräknar!
Butiksbiträdet: - Men kära barn, Du har ju hela ansiktet fullt med fräknar!
Pippi: - Ja, men jag lider inte av dem, jag gillar dem!

Jag gillar Pippi Långstrump!

lördag 2 oktober 2010

Vissla istället...

Jag anser att censuren av ”fula” ord (svordomar, könsord osv) i amerikanska TV-program och TV-serier - då man ersätter ordet med ett pipljud - är en skrattretande metod med vilken man försöker skyla över det man vill skona tittarna ifrån.

Effekten blir nämligen ofta den motsatta, man sätter allt strålkastarljus på det fula ordet, och låter tittaren gissa vilket ord som censurerats, vilket gör att halva ful-ordlistan gås igenom i skallen på en. Ok, ofta är det av sammanhanget uppenbart vilket ord det gäller, dock långtifrån alltid.

Jag drar mig till minnes ett TV-program på SVT (för många år sedan) där Bengt Sändh, trubadur och känd för sina fula visor, gästade. Han framförde en låt där han ersatte de fula orden med att vissla istället.

Efteråt föreslog programledare Jeja Sundström honom att han hädanefter borde göra som Jan Lindblad (svensk naturfilmare, visselkonstnär och fågelimitatör); vissla sig igenom hela låten.

Det hade kanske varit något för amerikansk TV att ta efter…

fredag 1 oktober 2010

Det är därför Ni behövs!

Jag beundrar Christer Sturmark, förbundet Humanisternas ordförande. För hans intellektuella skärpa, hans skicklighet som debattör. Och för hans engagemang i kampen mot religiös dogmatism och religiöst förtryck, och för det sekulära samhället och mänskliga rättigheter.

Trots min beundran stör jag mig på Sturmarks försök att påvisa det oförnuftiga i att tro på Gud (se mer under etiketten Humanisterna). Sturmark må ha sin egen uppfattning eller tro, men det faktum att han över huvud taget driver frågan skymmer på ett beklagligt sätt hans och Humanisternas viktigaste uppgift som jag ser det; just kampen mot det religiösa förtrycket – både i Sverige och utomlands.

I ett YouTube-klipp med Christer Sturmark, intervjuad av Bernt Hermele för RealTV, förefaller han dock ha fått ordning på prioriteringarna:

Sturmark: - Världen vore kanske bättre utan religiös fundamentalism.
Hermele: - Men man kan väl vara religiös och vidsynt?
S: - Oh ja, oh ja, som tur är… och om alla vore det så skulle ju inte Humanisterna ha så mycket att göra. Men problemet är att så är det ju inte.
H: - Nä, men är Du själv ateist eller agnostiker, eller vad är det Du står för?
S: - Jag är ateist i förhållande till de flesta idéer om Gud i alla fall.
H: - Hur kan man veta att nå’nting inte existerar?
S: - Det vet man inte. Jag tror att det är så.
H: - Du är agnostiker…?
S: - Nä, då tror man ingenting. Jag tror att Gud inte finns.
H: - Så Du är troende, kan man säga?
S: - Nä, jag… Min hypotes är att det inte existerar några gudar. Men det viktiga är ju inte det, utan det sekulära samhället, och det är alltför många som inte får förmånen att leva i ett så’nt i världen. Det är ju därför Humanisterna behövs.

Just det, Sturmark och Humanisterna, det är därför Ni behövs. Så lägg frågan om Guds existens åt sidan, och ägna er åt de frågor Ni behärskar!

torsdag 30 september 2010

Armbandsmetoden

Jag skrev i ett tidigare inlägg om skitsnack (se här).

Jag vidgar ämnet till skitsnack och gnäll, och rekommenderar följande artikel:

Skippa-skitsnacket---med-enkla-armbandsmetoden

Lycka till…!

onsdag 29 september 2010

Sailing Ships

Musik erbjuder många olika uttryckssätt. Jag har tidigare länkat till ett YouTube-klipp med Deep Purple, med sångaren David Coverdale i spetsen (se här: #links).

Här följer ett klipp med nämnde Coverdale – flankerad av gitarristen Adrian Vandenberg – i ett helt annat sammanhang och format, fast lika underbart…

tisdag 28 september 2010

Kalle Anka populärare än Jesus!

Vem minns inte Lennons ”hädelse”: The Beatles är större än Jesus!

Nyligen gjorde Kyrkans Tidning i en rubrik sig skyldig till ett minst lika grovt övertramp: Kalle Anka populärare än Jesus!

I samband med Valmyndighetens rösträkning efter riksdagsvalet återfanns under ”röster på partier som ej beställt valsedlar” två röster på Gud, två på Jesus Kristus och hela 62 röster på Kalle Anka-partiet.

Bortkastade röster, ingen av dem ställde ju upp i valet.

måndag 27 september 2010

Rätt man på rätt plats

Idag är det den 27/9. Jag är helt säker, jag har precis kollat. Nyss trodde jag en kort stund att det var första april...

På tv4:s hemsida läste jag nyheten att FN väntas utnämna en officiell kontaktperson med utomjordingar, nämligen chefen för FN:s kontor för ”yttre rymd”-frågor i Wien, Mazlan Othman, då ”så kallade ’förstakontakter’ med utomjordingar framstår som mer sannolika nu än någonsin tidigare”.

Funderar på vilka kvalifikationer som krävs för ett sådant uppdrag. 180 universitetspoäng i marsianska, kanske?

söndag 26 september 2010

God självkänsla är nyckeln

Konflikträdsla är ett begrepp som ibland används lite vårdslöst, framför allt om andra.

Med konflikträdsla menas vanligen att man i största allmänhet tycker att det är obehagligt med situationer där andra kan bli arga eller irriterade, och att man därför undviker dessa så gott man kan.

Det behöver däremot inte vara en fråga om konflikträdsla när man i vissa lägen väljer att undvika en konfrontation efter att ha bedömt att priset för konfrontationen är för högt – det är helt enkelt inte värt det. Eller att man bedömer att det finns alternativa vägar som ger samma eller t o m bättre och mer önskvärda resultat, om inte omedelbart så kanske på sikt.

Dock; det är ofta lätt att överskatta riskerna med att konfrontera, och att underskatta de negativa konsekvenserna av att låta bli….

För att övervinna sin rädsla för konflikter krävs att man lär känna sig själv, sina önskningar och behov och att på allvar börjar sätta värde på dem. Då är det lättare att på ett ärligt och rakryggat sätt stå för dem, utan att känna sig hotad och utan att själv hota.

God självkänsla är nyckeln. Och den går att träna upp. (Läs mer här.)

fredag 24 september 2010

Det finns inga genvägar


Inom KBT jobbar man mycket med tankar, känslor och beteenden - och samspelet mellan dessa tre.

Eftersom våra tankar och känslor ofta är automatiska till sin natur, dvs de dyker upp oombedda (framför allt om de är negativa) är de svåra att förhindra.

Det vi bör lägga krut på är därför inte i första hand att förhindra att de dyker upp, utan att

1) lära oss att de är just tankar och känslor, inte nödvändigtvis sanningar. Detta ger oss distans till dem, så att vi kan betrakta dem på ett sakligt sätt och vid behov ifrågasätta dem.

2) bryta de beteendemönster som är kopplade till de tankar och känslor som vi vill kunna hantera och begränsa de negativa effekterna av.

Av de tre - tankar, känslor och beteende - är det oftast beteendet som är lättast att påverka.

För att klara av att bryta ett destruktivt beteendemönster och hitta alternativa och bättre vägar krävs:

- en insikt om att det är just det; ett destruktivt beteendemönster

- en insikt om att det är meningslöst att invänta rätt tillfälle till förändring (dvs att det ”känns” rätt), det lär aldrig komma…

Det finns inga genvägar till positiv förändring! Men det finns vägar…

torsdag 23 september 2010

Sluta snacka skit!

Skitsnack är en riktig energitjuv och glädjedödare.

Ändå skitsnackar vi vidare utan en tanke på effekterna. Som dålig stämning, förlorade vänner, medmänniskor som mår dåligt...

Det tycks vara ett mänskligt behov att snacka skit om andra, alla ”behöver” vi känna oss lite bättre än grannen, kollegan, chefen, svärmor… Skitsnack bottnar inte sällan i avundsjuka, osäkerhet och dålig självkänsla.

Men det går att få stopp på skitsnacket! Och bästa vapnet (näst efter självrannsakan såklart) är konfrontation: Varför snackar Du skit? Vad får Du ut av det? Vad är det egentligen Du vill ha sagt? Det leder ofta till att skitsnacket dör ut.

Ofta påstås att allt skitsnack inte är av ondo, att det är kontaktskapande och ett naturligt sätt att uttrycka sitt missnöje på, en ventil där man kan låta sina frustrationer pysa ut.

Jag är dock av den uppfattningen att en lort rullad i pärlsocker fortfarande är en lort…

Sluta snacka skit, helt enkelt!

onsdag 22 september 2010

Debattera och visa respekt!

Vad jag anser om främlingsfientlighet och rasism framgår med all önskvärd tydlighet av ett flertal av mina blogginlägg.

Jag håller dock med Birger Schlaug, f d språkrör för Miljöpartiet, som på SVT.se:s debattsida anser att ”världen blir bättre om man talar med varandra, även med sådana vars åsikter man inte delar eller ens kan acceptera. Politikers och journalisters behandling av Jimmie Åkesson är kontraproduktiv och pubertal”.

Schlaug berättar att han tog en fika i TV-huset efter ett soffbesök i Gomorron Sverige dagen efter valet: ”Åkesson kom in och det lade sig en märklig stämning över rummet, man vände ryggen till, låtsades som om man inte såg honom och hans medföljare. Där fanns politiker, ledarskribenter och annat fint folk. Det var en märklig, för att inte säga tragikomisk stämning.”

”Själv har jag den uppfattningen att man skall agera som man tror att Mahatma Gandhi skulle ha gjort, han hade nämligen förmåga att påverka människor till det bättre genom sitt sätt att vara.”

Ett budskap - aktuellare än någonsin - till varje lokal-, regional- och rikspolitiker i detta avlånga land. Det är nu det gäller att föregå med gott exempel, inte genom att undvika och nonchalera, utan genom att mötas, debattera och visa respekt!

tisdag 21 september 2010

Boktitlar

En boktitels uppgift är att i några få ord fånga en presumtiv läsares intresse. Ofta funkar det… åtminstone på mig.

Här följer ett axplock bra boktitlar som jag har hittat i mina egna bokhyllor:

Att leva ett liv, inte vinna ett krig
(Anna Kåver)
Klok beskrivning av vad livet handlar om.

Att välja glädje (Kay Pollak)
Titel som säger mig 1) att jag har ett val, och 2) vad jag bör välja…

Bli chef över Ditt eget liv (Jackee Holder)
Låter som en god idé.

Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra (Liza Marklund, Lotta Snickare)
Tur att man inte är kvinna…

Akta er killar, här kommer gud och hon är jävligt förbannad (Linda skugge)
…men det är bäst att huka sig!

Jag har inte sanningen, jag söker den (K G Hammar)
Första halvan kan vi alla skriva under på, andra halvan bör vi ta som ett gott tips.

Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? (Nisse Simonson)
Svaret finner Du i denna bok, och i nästa:

Vad optimister vet och du kan lära dig (Nicolas Jacquemot)

Ateism - förnuftet på villovägar (Vesa Annala)
Humanisterna går i taket!

Hur du får ett extremt roligt liv (Kerstin Almegård, Eva Falk)
Är det så enkelt?

Dumt sagt av dokusåpakändisar (Gunnar Jägberg)
Skulle krävas ett helt bibliotek.

Dyngkåt och hur helig som helst (Mia Skäringer)
Låter som en angenäm kombination!

måndag 20 september 2010

Det enkla och jordnära

Erik Hamrén, förbundskapten för svenska fotbollslandslaget, ber till en högre makt men är inte vidskeplig. Detta berättar han på tidningen Dagens hemsida.

”Jag tror på något större, ja. Jag har svårt att uttala mig om Gud men jag kan ibland be till en högre makt. För mig är religion att du behandlar din nästa som du vill bli behandlad själv. Om alla människor gjorde det skulle vi ha en rätt bra värld.”

Jag återkommer ständigt till denna enkla tro, som inte bygger så mycket på teologiska skrytbyggen utan på det enkla och jordnära.

söndag 19 september 2010

Downshifters

Jag fascineras av s k ”downshifters”, människor som väljer bort den karriär de står mitt i och växlar ner till ett enklare och anspråkslösare liv.

Eller anspråkslösare förresten… en downshifter snarare förändrar sina anspråk på livet än drar ner på dem, och anser fritid och frihet dyrbarare än prylar, ära och berömmelse.

I praktiken handlar det ofta om att helt enkelt (frivilligt!) byta jobb till ett som är mindre tids- och energikrävande - och som naturligtvis också då ger mindre pengar - med avsikt att öka sin livskvalitet och säga adjö till stressen.

Downshifting kräver en klarhet i vad man vill med sitt liv. Och en stor portion mod. Det är inte bara pengar man väljer bort, utan också - i vissa kretsar - sitt anseende och sin status. (Är han/hon inte klok?)

Jag beundrar downshifters; vd:n som sadlar om (ursäkta ordvitsen) till sadelmakare, toppolitikern som lämnar sin lysande karriär för att satsa på sin orkidé-odling… osv.

Skulle världen bli bättre med fler downshifters? Jag tror det.

lördag 18 september 2010

Det är viktigt att inte vara musikaliskt inskränkt…

Jag gillar och har alltid gillat hårdrock, framför allt hårdrock med rötterna i 70- och delvis 80-talet, typ Deep Purple, Uriah Heep, Judas Priest och Van Halen.

Epitet ”hårdrockare” värjer jag mig dock emot, då min musiksmak är betydligt bredare än så; här ryms även symfonirock, pop, blues och jazz.

Det är viktigt att inte vara musikaliskt inskränkt…

fredag 17 september 2010

Jag håller med…

Jerry Williams besökte ”Gomorron”-soffan i SVT härom morgonen. Samtalet kom bl a in på vikten av att trivas med sina jobbarkompisar.

- Du jobbade som rörmokare en period. Hur trivdes Du med det?

- Alltså… blandat. Att stå och packa kopparrör klockan 7 på morgon uppe på valvet, det var inte sådär… då stod man inte och garva’ ihjäl sig direkt… Fast, mycket hänger på… om man jobbar med schyssta polare, då kan man stå på hu’vet i skiten liksom… Det är ju det som är avgörande, tycker jag.

Jag håller med…