måndag 1 augusti 2011

Är det bara jag som är inskränkt?

Idag drar Pridefestivalen igång i Kungsträdgården i Stockholm, med invigningstal av amerikanen Thomas Beatie.

Beatie är född som kvinna, men genomgick könskorrigerande behandlingar och ändrade sitt juridiska kön. Därefter födde "han" tre barn...

Han hade nämligen behållit sina kvinnliga reproduktiva organ. Kan man då kallas man? Har man då ändrat sitt kön?

Jag har upprepade gånger på denna blogg pläderat för homosexuellas rättigheter, och tänker så fortsätta göra. Men detta ställer jag mig starkt tveksam till.

Beatie: "Allt vi ville var att ha en egen familj. Vi gjorde något okonventionellt och bröt några traditionella könsroller."

Att bryta traditionella könsroller kan man gott göra - gång på gång - då många av dessa är högst kulturella och konstruerade. Och hämmande och begränsande.

Men poängen med att bryta upp de ickekonstruerade utan naturligt biologiska gränserna mellan könen har jag svårt att se.

Eller är det bara jag som är inskränkt?

SVT SVT AB AB EXP EXP EXP EXP DN DN DN DN SvD SvD SKD NSK LT HD GP BT D D D

10 kommentarer:

  1. Citat: "Han hade nämligen behållit sina kvinnliga reproduktiva organ. Kan man då kallas man? Har man då ändrat sitt kön?"


    Okej. Nu är det läge att sova för mig. Jag klarar inte mer. Alla människor har rätt till samma saker.

    Eller?

    Har alla barn rätt till en mamma?
    Har alla barn det?

    Vem har mage att stå upp och säga till ett barn att DU HAR INGEN RÄTT TILL EN MAMMA?


    Tack.

    SvaraRadera
  2. I detta fall har barnet både mamma och pappa. Det enda "konstiga" är att det är pappan som fött barnet.

    Poängen med att få barn är, som han själv sagt, att han både ville vara man och få barn. Tack vare att han inte tvångssteriliserades vid könsbytet kunde han få båda sina önskningar uppfyllda.

    En solskenshistoria med andra ord, inte bara brytande av mönster för brytande av mönsters skull.

    Personligen tycker jag att alla ska ha rätt att kunna få biologiska barn så länge det är möjligt.

    SvaraRadera
  3. Vaddå solskenhistoria????

    Det är så sjukt det du skrev precis, barn har väl, så långt det är möjligt, rätt till biologiska föräldrar, föräldrar har väl inte rätt till biologiska barn om det går ut över barnens rätt till biologiska föräldrar vilket det gör i detta fall. Jag har FN's barnkonvention bakom mig i det påståendet. Att man skiter i barnens rättigheter såhär och gör det till ett jippo får mig att må illa, är skrämmande och ytterst motbjudande. Vem har frågat barnen om de tycker det är ok att inte växa upp med sin biologiska pappa? Ingen!

    SvaraRadera
  4. @Osche: Du skriver: "Personligen tycker jag att alla ska ha rätt att kunna få biologiska barn så länge det är möjligt."

    Betyder det då att ensamma män som lever utan kvinnor ska kunna få hjälp med kvinnor som föder deras barn?

    SvaraRadera
  5. Det enda konstiga i den här historien är hur mycket vikt folk lägger vid benämningar och ord. Låt andra leva sina liv som de vill och rå om era egna i stället!

    SvaraRadera
  6. nej jag tror inte du är inskränkt. Men det är många nya ovana tankar som föds av det här. Det tar tid att tänka om.
    Barnen har två föräldrar som älskar dem. En kvinna som aldrig kände sig som kvinna har blivit man. Svårare än så är det egentligen inte. Av vem och hur barnen föddes... är lika lite relevant som när någon adopterar ett barn från Kina.
    Att kräva sterilisering för att man byter kön är absurt, och känns bara som ett påhitt för att byråkraterna har svårt att hantera konsekvenserna.

    Men förändring tar tid och kräver alltid lite omställning och ansträngning.

    SvaraRadera
  7. Pappan har en X-kromosom och en Y-kromosom, mamman har två X-kromosomer. Hade det varit så att barnet hade varit adopterat hade man kunna köpa en viss frihet kring att argumentera för vilka föräldraroller som fylldes, men nu är det en person med två X-kromosomer som genetiskt bidragit till barnet med hälften av barnets gener och därmed med en X-kromosom - således har barnet en skäggig mamma med bortopererade bröst.

    Den dagen barnet vuxit upp och kommer till sjukvården och läkaren frågar efter sjukdomar i släkten och (om barnet är en flicka) huruvida det finns livmoder- eller bröstcancer på moderns sida av släkten (vilket inte behöver vara en orimlig fråga) hoppas jag att barnet är lika "biologistisk" som jag och säger att "min MAMMA har opererat bort sina bröst så bröstcancer vet jag inget om men vad gäller livmoder och mormor så...". Korrekt information i detta avseende (dvs information ej förvrängd av HBTQ[m.m]-religionen) kommer nämligen kunna vara en viktig del i att möjliggöra korrekt behandling av vissa medicinska tillstånd.

    Man försöker ofta slå "konservativa" kristna i huvudet med naturvetenskaplig fakta - HBTQ[m.m]-religionen skulle också behöva tillgodogöra sig en del naturvetenskaplig fakta.

    SvaraRadera
  8. Men man kan ju givetvis lösa de med att man inte har några som helst gränser för vem som kallas mamma eller pappa och för de medicinska ändamålen får man fråga vem som är din XY och vem som är din XX. Frågan är bara vad som händer den dagen då någon känner sig förtryckt av att inte få kallas XY bara för att männskan har två X-kromosomer.

    SvaraRadera
  9. Hittade en för ämnet relevant hänvisning: http://en.wikipedia.org/wiki/Newspeak

    SvaraRadera
  10. Kommentar till Pernilla.

    Om du lyssnade på P1 idag om adoption så skulle du inse att det visst är problematiskt med adoption och att dessa barn känner en tomhet pga banden till sina biologiska föräldrar är bruten. Vid adoption från fattiga länder är detta dock det minst onda av två dåliga ting så därför är adoption ok men inte att medvetet förvägra barn sina biologiska föräldrar.

    Min mamma dog när jag var ett år och min pappa gifte om sig ganska snart och och jag har tre halvsyskon. Detta har fungerat sådär under uppväxten pga mina syskon varit så genetiskt olika mig att det hela tiden känts som om något fattats. Trots att vi var halvsyskon alltså, och min nya mamma och jag har haft problem att komma överrens pga att vi är så olika. Jag är dock tacksam över min uppväxt och att pappa hittat en ny kvinna men jag känner mig ganska olik i familjen jämfört med de andra och det skulle givetvis varit mycket bättre om jag skulle haft min riktiga mamma under uppväxten. Detta var nu inte möjligt pga att cancern tog henne vid 32 års ålder så det blev så bra det kunde bli. Men om jag skulle växa upp utan min mamma och förvägras att ha henne som mamma trots att hon var min biologiska mamma, som ni förespråkar skulle jag känna mig oerhört sviken av mina föräldrar €och samhället som accepterade detta.

    Ni förstår inte att det biologiska arvet är så viktigt för många, oerhört viktigt, mycket viktigare än att HBTQ-personer ska få "rätten" att konstruera familjer som dom behagar. Om de vill ha barn så får dom väl försöka adoptera i så fall. Jag blir så upprörd över folk som Pernilla och Pride som pumpar ut detta budskap.

    Detta resonemang gäller givetvis även heterosexuella som åker till Danmark och fixar barn på konstgjord väg, jag blir lika upprörd över det.

    SvaraRadera