Jag skrev för ett tag sedan på Newsmill om debattetik och debattmetoder - ett ämne alltid lika aktuellt, och grunden för allt vidare vettigt meningsutbyte och debatterande.
Jag återger här artikeln i sin helhet:
En självklar (oskriven) regel som alltid borde gälla i alla debatter, oberoende av ämne och forum, är att man - innan man börjar debattera - bör kunna beskriva sin meningsmotståndares åsikter och avsikter på ett sätt som gör att han/hon (motståndaren) själv känner igen sig. En regel som ofta inte följs, då syftet med att man ställer upp i debatten snarare är att vinna den än att debattera hederligt.
Resultatet blir att man talar förbi varandra istället för med varandra, vilket då gör debatten tämligen ointressant, åtminstone för den åhörare som vill ha ut något av debatten, och inte bara eftersöker underhållning/tuppfäktning.
Detta är min reflektion efter ett förvisso mångårigt men på sistone intensifierat intresse för samhällsdebatt i allmänhet och debatt om livsfrågor, jämställdhet, rasism och media i synnerhet.
Självfallet är skillnaden mellan olika debattarenor och enskilda debattörer stor. Jämför exempelvis Debatt på SVT - där få tillåts tala till punkt och där pajkastning ofta premieras framför saklighet och hederlighet - och Newsmill, som generellt är en mer sansad arena, även om pajkastning och osaklighet förekommer också här.
Polarisering och förenkling är grepp som ofta används i debatt- och bloggsammanhang, svart eller vitt, annars blir det jobbigt. Det tar på krafterna att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Men det är viktigt att kunna göra det!
Man kan vara kritisk till vissa inslag inom islam utan att man ska behöva bli stämplad som islamofob. Man kan vara kritisk till svensk invandringspolitik utan att vara rasist. Man kan tycka att även Jimmie Åkesson - i yttrandefrihetens namn - bör få chansen att få en debattartikel publicerad på DN Debatt, och samtidigt faktiskt inte dela hans politiska ståndpunkter på en enda punkt.
Begreppet "politiskt korrekt" är också ett vapen som plockas fram i tid och otid för att misstänkliggöra sin meningsmotståndares avsikter och åsikter; att beskylla denne för att vara politiskt korrekt är att antyda att han/hon inte kan tänka själv eller våga ta egen ställning. Med andra ord: en feg retorik som ofta tas till när de egna argumenten tryter.
Dagens debattörer: Beskriv Din meningsmotståndares åsikter och avsikter på ett korrekt och sanningsenligt sätt, undvik pajkastning och generaliserande beskyllningar, typ islamofob, rasist, PK-ivrare eller vad som helst, debattera hederligt och håll Dig till sakfrågan, oberoende av ämne och sammanhang.
Det är först då Din åsikt är värd att tas på allvar!
************
Kommentera gärna artikeln, antingen här på Håkans Blogg eller på Newsmill; håll med, säg emot, tillför nya perspektiv och infallsvinklar på dessa frågor.
************
Relaterade blogginlägg: Många frågor... Vad är problemet? Ingen falsk blygsamhet här inte... Debatt är svårt
Egentligen inga nyheter för den som är bekant med grundläggande debatteknik, vilket tyvärr alltför få är, borde därför nästan vara obligatoriskt att studera detta i grundskolan!
SvaraRaderaDet du beskriver är tre grundläggande, vanliga debattfel. Det första felet, att tillskriva meningsmotståndare ståndpunkter som dessa ej hävdat och argumentera mot dessa, brukar kallas halmgubbe. Det andra, svart vit tänkande eller polarisering, brukar kallas falskt dilemma och de tredje, att inte bemöta argumenten utan i stället misstänkliggöra personen som framför dessa, är antingen Ad Hominem (”mot människan”) eller att förgifta källan.
Dessa är dock bara en del av de debattfel som förekommer, en fullständig genomgång (på engelska) finns t.ex. här: Länk
(En rätt intressant, och deprimerande, övning är att ta valfri debattartikel i dagspressen och se hur många av dessa debattfel författaren lyckas göra sig skyldig till …)
Jag har helt slutat att läsa eller titta på nyheter. När man inser att det inte alls handlar om att förmedla nyheter utan istället om att förmedla åsikter så blir det tämligen ointressant.
SvaraRaderaFör vem vill sitta och titta på någon som försöker föra en bakom ljuset? Inte jag i alla fall.
Rekommenderar ovanstående kommentators länk och även:
http://en.wikipedia.org/wiki/Category:Logical_fallacies
Jag lovar att ni kommer att se allt som sägs i media i ett helt annat ljus.
Jag spolade alla tidningsprenumerationer, slängde ut TV´n och stängde av radion 1996 - och det har jag aldrig ångrat.
RaderaSå jag INSTÄMMER till fullo med Dig !
Är det nu hög tid för att i Sverige - inför riksdagsvalet 2014 - att bilda ett 12-TUSENKRONORSPARTI ?
Tack Håkan. Din beskrivning av vad som ska vara en hederlig debatt och ditt etiska krav är väl sådant som ingen kan argumentera emotmed skammen i behåll. Goda råd och allmängiltigt etablerade principer ifrågasätts sällan av någon, om man inte vill visa sig vara en odåga. Frågan är sedan hur man tolkar dessa principen i konkret praktik.
SvaraRaderaDen offentliga debatten lider av just det problemet: alla tycks vi vara överens om något, men vi beter oss ändå på ett inte sällan otillfredsställande sätt. Man talar då om ”tolkning”. Vi tolkar olika och dessvärre har svårt att förklara oss.
Av goda intentioner är vägen till helvetet stenlagd, lyder en social maxim. Det räcker inte med att vara korrekt och hänsynsfull, vilket vi ofta brister emot, vi behöver behärska frågan och framförallt språket att behandla den med. Redan i ordvalet finns många semantiska lurendrejerier och den som talar bedrar ofta sig själv.
Det finns en hel del att säga om hur orden är bildade och får en vilseledande betydelse. Studier i Retorik, som numera blivit accepterat, men inte riktigt i grundskolan, är en nödvändighet för en medborgare i det samhälle som vi lever i. Jag förstår den som inte orkar längre följa med i massmedias nyhetsmeddelanden. Behovet av skolning i ”debatteknik” är inte hela världen. Retoriken har kommit att definieras som ”konsten at tala” och ”konsten att övertyga”. Det understödjer den uppfattning att man ska lära sig tekniken att hävda sig, när det som behövs är förmågan att bedöma det som sägs och inte låta sig vilseledas. Det är konsten att lyssna noga, inte bara konsten att tala, som krävs.
Argumentation handlar om att dra slutsatser, men vi måste granska de förgivettagna premisserna. Satsbildning och ordbildning har många fällor. Redan när vi accepterar ett namn för någonting är vi ofta lurade. I Retoriken talar man om metaforer, men man behandlar detta fenomen alldeles för ytligt. Och man glömmer något som är ännu viktigare än metaforen och heter metonymin. Där finns det riktiga vilseledningsverktyget. När någon ber mig att få min telefon, brukar jag förklara att jag behöver ha den hemma och inte kan ge bort den, "men telefonnumret kan du få". Detta är bara ett banalt och helt oskyldigt exempel. Det påstås, t ex., att man inte "kan" gå från restaurangen utan at betala. I själva verket går att visa att man "kan", men det som menas är att man inte "får". Det fins många glidningar och bruk av större vikt, som skapar förvirring och kan utnyttjas i eget syfte. Det finns mycket mer bedrägligt och farligt i många av de begrepp som vi fått i oss genom massemedia, politik och ”auktoriteterna”. Vi köper allt för mycket utan att förstå det. Det politiska språket
är fullt av lurendrejerier. Anvädningen av ordet "politiker", t ex, i stället för "förtroendevald", vilket gör politik till ett yrke. "Politiker" betyder "medborgare" och det är vi alla. Och bär jag säger "alla" menar jag "var och en". Ty ordet "alla" är tvetydigt, sade redan Aristoteles.
JLR
"När någon ber mig att få min telefon, brukar jag förklara att jag behöver ha den hemma och inte kan ge bort den, "men telefonnumret kan du få"."
SvaraRaderaJo... - att gå "på toaletten" - är ju ett annat vanligt exempel på "feltugg". Dom flesta går ju till toalettstolen och sätter sig ned och gör vad dom skall. Alternativt kan ju en man stå upp och kissa - men det är ju ej så hygieniskt.
"Det finns mycket mer bedrägligt och farligt i många av de begrepp som vi fått i oss genom massemedia, politik och ”auktoriteterna”. Vi köper allt för mycket utan att förstå det politiska språket."
Jo... - vilka greppar = förstår fullt ut t ex uttrycket nationalekonomi av oss av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna - eller ens de ekonomiskt utbildade politikerna - eller de s k nationalekonomerna själva ?
Men nu finns det bot för det - i form av ”Den Vita Skolans nationalekonomi”.
M
Väldigt bra tankar Håkan! Här skriver du sådant som jag ännu bara reflekterat över ganska "sluddrigt". Det finns många sätt att utveckla dagens debatt-teknik på, som kan ta oss närmre våra mål.
SvaraRadera(Jag råkade skriva samma sak på ett annat av dina inlägg, jag syftade egentligen på detta inlägg.)