tisdag 11 mars 2014

Ulf Ekman har bytt cykel

Återkommande läsare av Håkans Blogg känner till att jag gång på gång ifrågasätter - och fascineras av - kristendomens sannings- och exklusivitetsanspråk.


Att vuxna tänkande människor på fullt allvar kan få för sig att "just jag" har koll på Sanningen med stort S, att "just jag" haft den extrema turen att växa upp i "rätt" sammanhang, i "rätt" tid, träffat "rätt" människor, vilket lett till att just jag fått tillgång till "rätt" uppenbarelse och utifrån det därför omfattar "rätt" trosuppfattningar... osv osv.


Kristendomen är - som bekant - dessutom uppdelad i hur många fraktioner som helst, var och en hävdandes just sin egen förträfflighet och position närmast Sanningen.


Och går vi utanför kristendomen hittar vi - självfallet - ännu mer av denna "mångfald" av Sannings-positioner.


Borde inte allt detta säga oss någonting om hur påtagligt ute och cyklar vi är? För att uttrycka det diplomatiskt.


En av de ivrigaste "Sannings"-sägarna i Sverige de senaste decennierna, Ulf Ekman, har nu (ok, efter år av prövande och funderande) bytt ut stora delar av sin "Sannings"-arsenal och ämnar därför konvertera till katolicismen.


Saxat ur en intervju i tidningen Dagen:


"Kritikerna säger att du går från ytterlighet till ytterlighet."


"Kanske kan det se ut så på ytan. Men jag ser inte Katolska kyrkan som ytterlighet utan som alla kyrkors moder. Jag ser det som en vandring mot centrum istället."


Ulf Ekman har bytt cykel. Till en "bättre" och mer välpumpad och välriktad.


Och jag får ytterligare vatten på min kvarn.


DN DN D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D KT

************

Tidigare inlägg på Håkans Blogg: Oärligt och oreflekterat Respektlöst... och korkat

***********

Håkan på YouTube

************

Håkan på poeter.se

10 kommentarer:

  1. Hej Håkan,
    Som kristen tänker jag mig inte att jag har sanningen, men jag tror på den, det är en stor skillnad. Vad som berörde mig lite illa i detta med Ulf Ekman är hur fördömande många ledande kristna uttrycker sig om hans val - precis som du säger - det finns många fraktioner och ibland väldigt lite vilja att söka förståelse för andras val. Kristna som bråkar med andra kristna är onekligen ingen bra reklam för kristendomen.

    SvaraRadera
  2. Hej Carolina, uppskattar alltid dina kommentarer, även om vi kanske inte alltid tänker i samma banor. Eller kanske just därför...:)

    "Som kristen tänker jag mig inte att jag har sanningen, men jag tror på den, det är en stor skillnad."

    Ja, absolut. Jag tror också på sanningen i betydelsen att den existerar, jag är ingen sanningsrelativist. Men jag blir alltid starkt misstänksam när någon påstår sig VETA vad som är sant, när någon person/rörelse gör sanningsanspråk.

    Ekman o co har under många år gjort - och gör delvis fortfarande, även om ödmjukheten gentemot andra kristna sammanhang påtagligt ökat - sig skyldiga till detta, och bl a varnat församlingsmedlemmar, bibelskoleelever, ja - kristna i allmänhet, för kritiska (=upproriska) tankar kring de budskap som bjuds på Livets Ord.

    I intervjun i Dagen får Ekman frågan vilket som är hans viktigaste argument för att bli katolik, varpå han svarar: “...grundläggande är att Katolska kyrkan har SANNINGEN I SIN FULLHET.”

    Så långt gick han inte ens i synen på trosrörelsen i början av 80-talet, då han var som mest enkelspårig i sin teologi (i samma veva som Livets Ord grundades och några år framåt).

    Alltså, Ekman går från en rörelse med starka sanningsanspråk till en annan. Och jag är fortfarande starkt kritisk till hans, liksom många andras, förhållningssätt till sanningen. Och därmed - till omgivningen.

    I sådana här sammanhang går mina tankar ofta till KG Hammars ord: "Jag har inte sanningen - jag söker den." Och numera också till Hammars efterträdare i Lund, Antje Jackelén och hennes valspråk: "Gud är större."

    SvaraRadera
  3. Problemet med Ulf Ekman som jag ser det, är att han faktiskt bildat en kyrka och varit ansvarig för att bilda en massa församlingar runt om i landet och i utlandet med väldigt höga sanningsanspråk. Det må vara om han varit en sökande privatperson som nu "funnit den fulla sanningen", men han har ju faktiskt inbillat andra att han haft den fulla sanningen tidigare och varit känd för sin auktoritära ledarstil samt varit benägen till hårda domar mot andra kristna som inte trott som honom. Att det finns många kristna ledare som nu tycker han varit falsk kan jag faktiskt ha full förståelse för. Har svårt att känna sympati för Ulf Ekman som lämnat förödda liv omkring sig utan att känna någon större empati för dessa sina offer som lidit av hans förkunnelse.

    SvaraRadera
  4. Unknown, det du skriver uttrycker mycket av det jag tänkte när jag läste nyheten första gången. Och att detta är nå'nting som faktiskt går många förbi, såväl inom som - och framför allt - utanför kyrkan (i dess vidare mening), vilket kommentarer som "Vad är det för märkvärdigt med att en person byter trosståndpunkt/samfund, har man inte rätt till det?" tydligt visar.

    Den som levt "innanför murarna", vilket jag delvis själv gjorde som bibelskoleelev (för många år sedan, jag lämnade rörelsen strax därefter) VET vilket inflytande och vilken makt över stora delar av framför allt svensk kristenhet Ekman har (hade?), och vilken bomb nyheten om hans konvertering faktiskt innebär.

    Din sista mening är jag dock tveksam till, jag anser det vanskligt att påstå att Ekman inte känner "någon större empati för dessa sina offer som lidit av hans förkunnelse". Om det vet i alla fall jag ingenting, och vill inte spekulera i det heller.

    Dessutom kan jag se något positivt i den förvirring och turbulens Ekmans avhopp och kursändring innebär för dem som satt sin tillit till honom och hans ledarskap och teologi. Detta framtvingar förhoppningsvis en insikt om att man inte kan bygga sin personliga tro och engagemang på någon enskild person, hur auktoritär och övertygande han/hon än är.

    Det är som att bygga sitt hus på lösan sand.

    SvaraRadera
  5. Hej Håkan, du skrev:"Att vuxna tänkande människor på fullt allvar kan få för sig att "just jag" har koll på Sanningen med stort S,"

    Men om jag tror att en lära är sann,Det blir ju också konstigt om man inte säger vad man tror. Om jag säger att det du skriver är sant, men jag tror att det är falskt så talar jag ju osanning.

    SvaraRadera
  6. Anonym, du skriver: "Det blir ju också konstigt om man inte säger vad man tror."

    Självfallet ska man säga vad man tror, jag har inte påstått nå't annat.

    Däremot bör man - anser jag - ställa ytterst höga krav på sin tro, kunna belägga den och motivera VARFÖR man tror som man gör.

    Naturligtvis inte om man bara har sin tro för "hemmabruk" och håller den för sig själv eller delger sina polare den osv. Men när man offentligt hävdar "DET HÄR ÄR SANT!" och i samband med det förväntar sig/kräver att omgivningen skall omfatta samma tro, DÅ bör man se till att ha bra på fötterna. Inte minst när man predikar negativa och ödesdigra konsekvenser för den som INTE tror samma sak som man själv gör.

    Om ALLA som bär på starka teologiska ståndpunkter och trosföreställningar uppriktigt och ärligt skulle hårdgranska dessa, och därmed rannsaka sig själv, vad tror du skulle hända då?

    Min gissning är att flertalet av dem skulle rasa som korthus.

    SvaraRadera
  7. Håkan, jag håller med dig helt att man isåfall bör ha bra på fötterna (kunskap).

    "Om ALLA som bär på starka teologiska ståndpunkter och trosföreställningar uppriktigt och ärligt skulle hårdgranska dessa, och därmed rannsaka sig själv, vad tror du skulle hända då?"

    Jag tror att många tänker som så att man är oskyldig i den mån de tror uppriktigt och utan falskhet och självklart inte talar falskt - precis som det står skrivet (Ordspråksboken 10:09), "Den som vandrar uppriktigt, vandrar tryggt."

    SvaraRadera
  8. Ska man ställa sig lika tveksam som dig som till de som hävdar sig ha koll på sanningen? Du verkar ju menat att du har koll på sanningen att ingen riktigt ensam kan ha koll på sanningen.

    SvaraRadera
  9. Andreas, du skriver: "Ska man ställa sig lika tveksam som dig...", jag förmodar att du menar "Ska man ställa sig lika tveksam TILL dig..." osv.

    Ja, det tycker jag. Tänk själv och kom fram till din egen slutsats/ståndpunkt. Och ta gärna i beaktande vilka konsekvenser den får, både för dig själv och för din omgivning.

    Den uppmaningen gäller naturligtvis alla som läser min bloggtext.

    SvaraRadera
  10. Å andra sidan så finns ju ändå sanningar. Så även om om många motstridiga röeter hörs som proklamerar sanningen så kan faktiskt några av dem ha rätt. O ch då är det deras plikt att säga det.

    Fr

    SvaraRadera