måndag 5 december 2011

Ett sundhetstecken?

Återkommande läsare vet att jag politiskt vanligtvis håller mig en bit från vänsterkanten...

Men när kungens immunitet kommer på tal går jag utan att tveka på V-riksdagskvinnan Lena Olssons linje, när hon i en skriftlig fråga till justitieminister Beatrice Ask föreslår att regeringsformen skall ändras.

Immuniteten gäller både privat och i tjänsten och omfattar alla gärningar - hur allvarliga de än är.

"Folk tror inte att det är sant när jag berättar hur det är", säger Lena Olsson.

Nej, Och det är väl ett sundhetstecken?

************

Ett osundhetstecken dock, och väl i linje med kungens immunitet, är det faktum att en majoritet av svenskarna enligt SIFO inte anser att det "behövs"en utredning om kungens eventuella lögner kring Lettström-affären.

SVD HD GP BT D 

4 kommentarer:

  1. Vad är man ute efter för resultat av detta? Det är ju ingen idé att ändra lagen om man inte förväntar sig att någon gång straffa kungen för något. De flesta skulle acceptera att det är ett tillräckligt straff ifall folket reagerar så att monarkin avskaffas. Det straffar ju inte bara honom utan hela hans släkt och är sannolikt ett långt mer effektivt straff.

    I Ukraina har den nuvarande regeringen satt den gamla presidenten Julia Tymosjenko i fängelse, för att ha fattat beslut som hon tidigare hade folkets förtroende att fatta. Naturligtvis är hon bara ett bricka i det politiska spelet. Hon råkar vara den starkaste motståndaren. Jag förstår inte varför det är osunt att jag tycker att ett sådant system är förkastligt.

    Jag kan visserligen förstå varför Vänsterpartiet vill ha möjlighet att kasta sina politiska fiender i fängelse, det ingår på något vis i deras ideologi. Men fråga dig själv ifall du håller med om det.

    SvaraRadera
  2. Anders, tack för Din kommentar.

    ”Det är ju ingen idé att ändra lagen om man inte förväntar sig att någon gång straffa kungen för något.”

    Jo. En ändring av lagen markerar en människosyn som inte särbehandlar NÅGON. I andra sammanhang är de flesta av oss rörande överens om lika-inför-lagen-principen. Varför inte här?

    Det förkastliga i att sätta politiska motståndare i fängelse för beslut som fattats tidigare med folkets förtroende är däremot en helt annan diskussion.

    Där jag gissar att vi har snarlika uppfattningar.

    SvaraRadera
  3. Viktigt inlägg. Jag förstår inte invändningen från Anders Sjöqvist.

    Själv tycker jag, att det är VÄLDIGT VIKTIGT med de grundläggande spelreglerna i samhället. Varför vill inte majoriteten av Sveriges politiska etablissemang ha regler som verkligen gör Sverige fullt ut till en demokrati i ordets rätta bemärkelse? Jag vet inte, men det finns en rad frågetecken som man inte gärna vill räta ut. Likhet inför lagen är en mycket grundläggande princip. Frågan om kungens immunitet är en sådan fråga. Den borde omedelbart åtgärdas på ett korrekt sätt.

    Det faktum att Jehovas vittnens medlemmar särbehandlats i många år i samband med deras vägran att göra värnplikten är märkligt. Andra troende har kunnat dömas till fängelse. Jehovas vittnen har per automatik blivit frikända.

    Sedan finns det exempelvis hela problematiken med straff-rabatt i svenska domstolar.

    Det finns alltså en hel del att göra för den som vill och drivs att ett äkta rättspatos. "Folk tror inte att det är sant när jag berättar hur det är", säger Lena Olsson. Kanske det citatet kan omfatta en rad övriga liknande exempel också.

    SvaraRadera
  4. Jonas, gör inte misstaget att blanda ihop demokrati med juridik. Demokrati är en handfull styrelseskick som har vissa saker gemensamt. Och blanda framför allt inte ihop demokrati med rättvisa. Jag kan peka på många saker som vår representativa demokrati missar.

    När det gäller likhet inför lagen, så måste vi hålla i minnet att lagen är mycket relativ och det är få beslut som kan fattas fullt ut med endast en ingångsvariabel.

    Lagstifaren tycker till exempel att det ska generera ett dubbelt så strängt straff om man misshandlar en polis, busschaufför eller tulltjänsteman på grund av dennes tjänsteutövning, jämfört med att man misshandlar godtycklig person på gatan. Det beror dels på att en tjänsteman befinner sig i en mer utsatt position, och dels att man anser att det utgör ett hot mot demokrati och rättssäkerhet ifall man med våld kan få sin vilja igenom. Men det betyder inte att misshandeln av en helt okänd person på gatan inte gör lika ont. Är det därmed fel att särbehandla?

    Man kan tycka vad man vill om Lagen om anställningsskydd, men en princip är den att familjemedlemmar undantas. Man vill nämligen att familjeföretag ska kunna drivas inom familjen även om företaget går dåligt och man måste skära ner personalstyrkan. Omvänt räknar man med att den som sparkar sin fru eller man, trots lång anställning, kommer få betydligt större problem än böter. Rätt eller fel?

    Säg att en utarbetad narkossköterska missar vissa tecken på problem hos en patient, vilket får till följd att patienten aldrig vaknar upp igen efter narkosen. För samhället är det dock inte så stor skillnad mot konsekvenserna av ett överlagt mord. Betyder det därmed att sjuksköterskan borde få samma straff som en mördare?

    Den som förlorar sitt jobb i samband med ett brott får ofta ett lägre straff. Summan av det lägre straffet och arbetslösheten anses då motsvara ett högre straff för den som får behålla sitt jobb. Är det orättvist? Det är sådan jag anser situationen vara för kungen.

    SvaraRadera