Oliver Burkeman har skrivit ett slags inverterad självhjälpsbok, "en vägvisare ut ur ett moras av grumliga lyckoföreställningar och optimismens evangelium".

"Med stöd i intervjuer och läsefrukter anar Burkeman att det är själva jakten på lycka som gör oss olyckliga".

 "Vi söker eliminera det negativa – otrygghet, osäkerhet, misslyckanden och sorgsenhet – och det får oss att känna oss otrygga, osäkra, misslyckade och sorgsna. Alternativet är inte uppgivenhet, utan att söka förlika sig med att livet ser ut som det gör."

"En större medvetenhet om att inget är bestående kan hjälpa oss att ta tillvara det som är väsentligt i våra liv."

T ex genom att då och då, vid väl valda tillfällen, kunna säga nej till omgivningens och ens egna - ibland lätt absurda, om man skärskådar dem -  krav på hur man bör vara och vad man bör prestera..

Burkeman refererar till forskning som visar att människor i fattiga länder generellt förefaller lyckligare än invånare i rika industriländer. De lider i långt mindre omfattning av åkommor som oro och depression, även med hänsyn tagen till att de sällan blir diagnostiserade eller har råd att gå i terapi.

"En förklaring kan vara att oron och förväntningarna på livet ökar i förhållande till hur mycket man har att bevaka och skydda."

Jag tror absolut att Burkeman är något viktigt på spåren här. Viktigt för oss alla.

Vi vill ju alla vara glada och lyckliga. Eller hur?

AB SvD SvD SKD HD GP

************

Besök gärna min sida på poeter.se!