söndag 17 februari 2013

Det här börjar bli pinsamt

Jag skrev för ett tag sedan om hur Svenska kyrkan i Linköping föredömligt på Facebook sprider uppmaningen: "Älska din nästa så som dig själv - även på nätet!"

Och att jag själv kanske borde gå med i Facebook - om inte annat så för att kunna få trycka på "gilla"-knappen.
 
Allt är dock som bekant inte lika föredömligt. Inom Svenska kyrkan heller.
 
Dagen.se skrev igår om hårda ord på kyrkliga hemsidor, en artikel som främst handlade om två av de mest lästa hemsidorna med svensk-kyrklig inriktning just nu: Kristen opinion och Dagens Seglora.

Och om schismen dem emellan - en schism som aktiverar (!) en mängd andra nätskribenter och debattörer, som skriver och kommenterar för glatta livet... Ingen nämnd, ingen glömd.
 
Jag tänker inte ge mig in i detta sandlådekrig, jag är för dålig på fäktning med plastspade. Och gör allt för att undvika att träna på det...
 
Men allvarligt talat, är det inte hög tid att gräva ner spadarna? Så långt ner i sandlådan man kan komma?
 
Det här börjar bli pinsamt. På riktigt.

************

Besök gärna min sida på poeter.se!

4 kommentarer:

  1. "Jag tänker inte ge mig in i detta sandlådekrig, jag är för dålig på fäktning med plastspade."
    Och ändå gör du det, och inte heller opartiskt (se http://blogg.passagen.se/kristenopinion/entry/n%C3%A5gra_diskursanalytiska_reflektioner#comments). Det pinsamma ligger kanske främst i bristen på ansvar hos dem som har att bära ansvaret och ett öppet bejakande av smutskastning och bärande av falskt vittnesbörd från samma ansvarsbärare.

    SvaraRadera
  2. LÖ, tack för Din kommentar!

    Jag måste erkänna att jag faktiskt ångrar att jag överhuvudtaget kommenterade Johannas inlägg på Kristen opinion, just därför att det lätt skulle kunna uppfattas som att jag gav mig in i sandlådekriget.

    Vilket jag alltså INTE anser att jag gjorde...

    Mina kommentarer, liksom mitt blogginlägg ovan, kritiserar själva sandlådekriget. Och jag tycker att Johannas inlägg är ett klockrent exempel på just det.

    Att påstå att jag är partisk är också helt fel, jag tar inte ställning för eller emot någon av sidorna i själva schismen. Du kan inte sakligt hitta någon sådan partiskhet i det jag skriver.

    Jag skulle kunna både risa och rosa olika delar av respektive sidors nät-skrivande. Men jag avstår - som Du kanske förstår - från det, och återvänder till mitt huvudbudskap:

    "Men allvarligt talat, är det inte hög tid att gräva ner spadarna? Så långt ner i sandlådan man kan komma?"

    SvaraRadera
  3. Apropå Kristen opinions vilja/ovilja till saklig debatt i största allmänhet kan jag berätta följande:

    Jag skrev ytterligare en kommentar på aktuellt inlägg på KO, där jag lyfte fram en retorik som användes i både KO:s och i Martina Lutterssons kommentarer:

    "Men man kan notera fenomenet: när kvinnor kritiserar, analyserar och argumenterar hänförs det till något "personligt" eller känslomässigt." (KO)

    "Delar analysen att när kvinnor argumenterar blir män kränkta och måste tillrättavisa." (M L)

    Detta hade naturligtvis ingenting med sakfrågan att göra, men är ett - tämligen känt, och uttjatat - retoriskt trick för att misstänkliggöra sina (manliga) meningsmotståndare. Ofta - som i det här fallet - utan nå't som helst belägg.

    Jag betecknade detta i min kommentar som "en debatt-teknik på lägsta nivå".

    Jag hade fel... KO presterade en ÄNNU lägre nivå: De strök min kommentar! Enkelt sätt att undvika att bemöta kritik på, med andra ord.

    Hoppas dock att det tilltaget bara var ett olycksfall i arbetet, och inte signifikativt för KO:s fortsatta hantering av kommentarsfältet.

    Jag UPPSKATTAR nämligen KO:s röst på nätet, både i inlägg och i kommentarer. Och vill inte behöva misstänka att de idkar censur i kommentarsfältet så fort det inte "passar".

    SvaraRadera
  4. Fortsättning följer...

    Jag skrev nyss en uppskattande kommentar på Annika Borgs text "Nåd" på KO.

    (http://blogg.passagen.se/kristenopinion/entry/n%C3%A5d#comment-form)

    Kommentaren löd som följer:

    "'...jag talar om kristen nåd, tro och kristen människosyn och om att den nåden omfattar alla.'

    Annika, fortsätt med det! Det är i detta oerhörda - att nåden omfattar oss alla - vi 'lever, rör oss och är till'.

    Men - är verkligen tillståndet i Svenska kyrkan så illa? Generellt?"

    Jag fick följande (automatiska) svar: "Din kommentar har markerats som spam. Kommentaren innehåller ord som är svartlistade eller ignorerade."

    Vad säger man?

    Men jag tröstar mig med att "nåden omfattar oss alla"...:)

    Allt gott, Annika & Johanna!

    SvaraRadera