I ett laboratorium i Moskva har man nyligen genomfört ett experiment som syftade till att undersöka hur man som människa klarar av en Mars-resa tur-retur - psykiskt och fysiskt - genom att helt enkelt simulera en sådan; man låste under 520 dagar in sex frivilliga försökspersoner - alla män - i fönsterlösa ståltuber som skulle efterlikna en rymdfarkost.
Männen har nu släppts ut, och experimentet har avslutats.
Nu tar sannolikt en utvärdering vid. Jag ser med spänning fram emot hur den kommer att se ut.
Ett par funderingar:
Är det inte näst intill omöjligt att under en simulerad resa mäta hur vetskapen att man befinner sig tusentals mil från jorden - vilket ju faktiskt är fallet i skarpt läge - påverkar en?
Kan man överhuvudtaget i en experimentsituation som försöksperson uppbringa samma motivation som hade krävts om det hade varit på riktigt?
AB SvD HD GP BT D
Tja både ja och nej. Man hade redan under den gamla MIR-stationen personer som var bosatta där nästan ett helt år, vilket borde ge en någotlunda visning på hur effekterna kan yttra sig i total isolering och i total tyngdlöshet. Men åt andra sidan det var ju inte tal om dessa små platser som detta experiment gick igenom, utan MIR var något större, så det fanns uttrymme för avskildhet.
SvaraRadera