Väl tillbaka vid datorn, efter en datorfri stugsemestervecka i Grisslehamn (härligt, både semestern och frånvaron av datorn...) läser jag att Downs syndrom är på väg bort i Danmark, eftersom danskarna i allt högre grad väljer att abortera foster som har Downs syndrom.
Om utvecklingen fortsätter i samma takt kommer det sista att födas runt år 2030.
Jag blir illa till mods när jag tar del av denna nyhet.
"Vad står på tur? Är det barn med diabetes som kommer sorteras bort?" frågar sig Ulla Brendstrup, mor till ett barn med Downs syndrom.
Jag ställer mig samma fråga.
Jag har tidigare ifrågasatt - kanske inte möjligheten i första hand, men - valet att abortera bort foster med upptäckta kromosomfel som kan leda till Downs syndrom, då jag räds konsekvenserna på längre sikt.
Vad händer med vår människosyn? Vår syn på människor med "defekter"?
Jag vet, frågan är inte enkel. Jag säger som Lillian Brondo, ledamot i Danmarks etiska råd:
"Om ett par får veta att det är stor sannolikhet att deras barn utvecklar en kronisk sjukdom, är det grund nog för abort?"
"Jag har inget entydigt svar. Men jag vill medverka till att så många som möjligt diskuterar hur samhället bör dra en gräns. Jag vill inte ha ett samhälle där man sorterar efter bagateller."
Vi får inte släppa frågan, helt enkelt. Den måste diskuteras, på längden och tvären. Också här i Sverige.
Vilket samhälle vill vi ha?
SVT SVT AB SvD LT HD GP BT D
Vad är det för fel med att föräldrar gör sin biologiskt förutbestämda plikt; att ge sina barn en så stor chans att själva fortplanta sig?
SvaraRaderaDen som vill diskutera kan vända sig till moder natur.
Jag vill ha samhället där folk (föräldrar) väljer. Jag vill inte att samhället drar "en gräns". Jag vill inte ha ett samhälle där "samhället" säger åt en kvinna att hennes abortskäl är en bagatell och att hon därmed är tvungen att föda fram och försörja ett barn.
SvaraRaderaJag anser att kvinnan har rätt till sin egen kropp och själv äger rätten att besluta om abort, oavsett orsak. Orsaken ska egentligen inte ens vara relevant. Sedan stör jag mig på alla som snackar om människovärde, då kan vi ju sluta skicka tillbaks papperslösa människor i krig vilket vi gör på löpande band i Sverige. Och då kan vi ju kanske lägga ned mer tid och energi på att bekämpa fattigdom, aids, hunger etc. Jag anser att det finns miljarder viktigare människor än något ofött foster. Tack för mig
SvaraRadera