Måtte inte sista ordet vara sagt

Jag har alltid (läs: sedan skoltiden) varit och är fortfarande starkt kritisk till betyg i skolan, detta av flera skäl.

Dels för att de ofta sätts utifrån lärarens högst subjektiva godtycklighet, dels för att de snarare uppmuntrar till att lära för skolan än att lära för livet.

Man bankar in fakta för att klara proven, några dagar senare är kunskaperna som bortblåsta...

Men det är en annan diskussion... Aktuell debatt just nu gäller skolket i skolan.

Utbildningsminister Björklund o co beslutar inom kort att skolk ska anges i elevernas betyg.

Jag förmodar att bakgrunden är att var tionde elev på högstadiet - och ännu högre andel på gymnasiet - skolkar minst en gång i månaden, allt enligt Skolverkets statistik.

Oacceptabelt kan tyckas. Men varför är det så? Och vad gör man smartast åt det?

Flera tunga remissinstanser är skeptiska till regeringens idéer, t ex Barnombudsmannen Fredrik Malmberg som menar att ”en sådan notering kan undergräva en redan utsatt elevs självkänsla än mer”.

"Det flyttar bara ansvaret för det här misslyckandet från skolan till barnet självt, och försvårar chansen till framtida utveckling."

Jan Björklund avvisar kritiken från Barnombudsmannen och menar att det är elevens ansvar att vara närvarande, och att skolk i betyget ska kombineras med rader av olika insatser.

"Men det är heller ingen lösning att se mellan fingrarna med att eleven struntar i att vara i skolan" säger han.

Att vara skeptisk till skolk i betyget, är det samma sak som att se mellan fingrarna? Svart eller vitt?

Måtte inte sista ordet vara sagt i denna viktiga debatt, som egentligen gäller mycket större frågor än skolk i betygen.

AB DN SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD SKD GP D