- Jag är av den åsikten att chefens arbetsuppgift på en arbetsplats inte i första hand handlar om att lösa konflikter i personalgruppen, det ska de anställda själva - som de vuxna individer de faktiskt är - klara av, åtminstone i nio fall av tio.
Samma sak med polisen - de har viktigare saker för sig än att lösa konflikter på sandlådenivå.
Häromkvällen fick polisen larm av en 7-årig pojke, som ville anmäla en jämnårig pojke för att han slagit honom.
Polisen ryckte aldrig ut, men pojken uppmanades att prata med sina föräldrar för att få hjälp att reda ut bråket.
"Men polisen har inget emot att barn hör av sig, tvärtom är det klokt att lära dem larmnumret."
För framtida bruk.
- Mina tankar går osökt till Patrik Sjöberg, som i sin nyutkomna självbiografiska bok berättar om hur han under flera år av sin barn- och ungdom utnyttjades sexuellt av sin tränare och styvfar Viljo Nousiainen.
Funderar på hur saker och ting hade kunnat utveckla sig om han redan på ett tidigt stadium hade vågat ringa polisen.
Vi hade förmodligen inte haft samma världsstjärna i höjdhopp.
Men kanske en mer harmonisk Patrik Sjöberg. Med ett renare samvete.
D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D S S S S S S S S S S S S S S S S S S SKD G G G G G G G G G G
************
Läs mer om Håkans Blogg här och här.
Såg Sjöberg igår på Aktuellt och funderade i samma banor. Speciellt efter det att även Yannick Tregaro (stavning??) steg fram och backade upp honom. Att veta, som Patrik tycktes göra, att det fortsatte efter honom, men att ändå inte våga stoppa det. Och att leva med det. Tills nu.
SvaraRaderaDet sa mig någonting om att vara barn. Att vilja vara till lags, till nästan vilket pris som helst.
På vilket sätt menar du att Patrik Sjöberg skulle haft ett renare samvete? Det låter nästan som om du lägger skuld på honom för det som hänt. Eller missförstår jag dig?
SvaraRaderaAnonym,
SvaraRaderaJa, Du missförstår - eller snarare misstolkar - men jag har förståelse för det, och är tacksam för Din kommentar.
Min kommentar är snarare ett konstaterande än en värdering.
DN skriver att "Sjöberg medger att han har skuldkänslor".
"Om han hade vågat slå larm tidigt hade det förmodligen inneburit att andra pojkar inte drabbats."
Som sagt, ett konstaterande. Hans samvete hade säkert varit renare nu om han hade slagit larm tidigt.
Men jag FÖRSTÅR Sjöberg, både att han aldrig sa något när det begav sig - han vågade inte (av naturliga skäl, han var ju bara ett barn) - och att han känner skuld nu.
Båda sakerna djupt mänskliga.
Jag förstår Sjöberg med. Och det är det som gör det skrämmande. Jag ser på mina söner, 14 och 11, och undrar men hoppas naturligtvis att dom skulle prata med mig, berätta, medan tid är. Skulle dom det? Undrar vad som hindrade Sjöberg. Kanske en vuxenvärld som applåderade prestation? Men till vilket pris? Hur lär man sina barn den balansen? Barn vill ju så gärna vara till lags. Visa sig duktiga. Till nästan vilket pris som helst.
SvaraRaderahttp://soldatmamma.blogspot.com/2011/04/jag-spyr.html
SvaraRaderajag har skrivit 2 inlägg om just vad jag tror ,och jag har också varit utsatt för..........
Om detta har jag just fört en lite annorlunda dialog om - i kommentarsfältet HÄR.
SvaraRadera