Walk and Talk är en mötesmodell – lämplig både i grupp och parvis (t ex som ett utvecklingssamtal) - som påstås vara bra för tankeprocesser och kreativitet och bygger på ”upptäckten” att man tänker mer kreativt när man är ute och promenerar än när man sitter inomhus, p g a frisk luft, dagsljus och motion.
Nisse Simonson - författare och föreläsare (som jag nämnt om tidigare här) påpekar i sin senaste bok Livet är inte så tokigt om man beaktar alternativet (hur vet han det, förresten?) att han ofta återkommer till ”vår tillvaro på den östafrikanska savannen i mänsklighetens gryning” och att ”det var där vi blev de människor som vi i stort sätt är idag.” Och på den tiden gick man mycket… och utomhus dessutom.
Han skriver att våra tankar och vår kreativitet mobiliseras när de stora promenadmusklerna får arbeta, att vår hjärna helt enkelt utvecklades - redan på savanntiden - för att lösa problem på rörlig fot. Tankarna som då uppstår sätts sedan på pränt under de lugnare stunderna.
Jag som trodde att Walk and Talk var ett modernt påfund…
Stämmer verkligen att tankeprocesserna sätts igång när man promenerar, och det säger jag av egen erfarenhet :)
SvaraRadera