Helle Klein – skribent, debattör och präst - skrev för ett tag sedan på sin blogg om en Tankemässa i Sofia kyrka i Stockholm – ”en fantastisk manifestation för människovärdet.”
”Unga och gamla, troende och icke-troende, kyrkvana och såna som kanske gick i kyrkan för första gången kom dit.”
Jag tilltalas starkt av att kyrkan skapar forum för möten mellan just kyrkan – och omvärlden.
Klein berättar att gästtalande Gudrun Schyman ”höll en lysande betraktelse över tomheten när vi enbart reduceras till att vara kunder, konsumenter och röstboskap.”
Schyman: ”Kyrkan är snart det enda rum i dagens samhälle där man enbart kan få vara den man är, bara vara människa - inte kund, inte klient eller konsument...”
I ett efterföljande samtal uttryckte flera av de närvarande att de ”upplevde att det (…) bara var kyrkan som verkligen förstod det här med människovärdet, som brydde sig om solidariteten.”
Det är självklart inte riktigt så illa, men det uttrycker en längtan efter något mer, något bortom det vi har direkt framför näsan.
”Längtan efter sammanhang, efter språk för mening och medmänsklighet, är påtaglig i dag.”
Jag var inte själv närvarande, men Kleins text berör – rör vid min egen längtan, någonstans djupt därinne.
Man önskar att man hade varit där! Jag gillar Schyman. Noterar även det hon säger om kyrkan - samt då att många menar att även kyrkan i allt större utsträckning behandlar människorna just som kunder och konsumenter. Själv är jag, faktiskt, rätt nöjd med kyrkan men tycker att debatten är intressant.
SvaraRadera