Mitt liv som film

Fredrik Lindström i Gomorron Sverige härom morgonen:

- Jag har väldigt mycket den här metaforen att man ser ganska mycket sitt liv som en film, det tror jag vi gör väldigt mycket i vår individualistiska kultur. Alltså, vi ser vårt eget liv som en slags film, och den håller precis på och ska komma igång, vi är lite i förtexterna.

De andra personerna är liksom lite som… de är bifigurer; övrig familj, vänner, arbetskamrater… och de tar ingen riktig regi, de gör inte riktigt det.

Programledare Johar Bendjelloul: - Det är väl det som är så jobbigt med verkligheten…

Fredrik: - Ja, det är ju det, det är jättejobbigt. Man känner också att det skulle bli lite väl… sådär… som om man hade något konstigt syndrom om man började dela ut manus till folk och säger; kan vi inte göra den här scenen så här…

Johar: - Socialt olämpligt i allra högsta grad.

Men håll med om att det hade varit kul att testa…