”Nu är kampanjen Gud finns nog inte i full gång. Jag läste Humanisternas manifest i DN igår, en perfekt sammanfattning av det jag tilltalas av med Humanisterna. Jag delar - inte bara lojt bejakande, utan av hela mitt hjärta - manifestets ståndpunkter i alla delar.”
”Det jag hittills skrivit här borde rent logiskt innebära att jag gladeligen kan bli medlem i Humanisterna vilken dag som helst, och även stödja ekonomiskt. Men för mig finns ett problem. Jag tror nämligen på Gud…””För mig är skillnaden mellan gudstro och religion milsvid. Religion är ett människobygge, en konstruktion av lärosatser, åsikter och föreställningar, mer eller mindre välgrundade."
"Ofta syftar religiösa tankebyggen till att skapa trygghet för människan genom att ”förklara” livets mysterier, alltför ofta används religion som ett maktmedel, för att hålla människor i schack osv."
"Men: om det finns en gud, då finns han fullständigt oberoende av alla dessa religiösa föreställningar, beteenden och – ibland - vidrigheter.”
”Vad är min poäng? Jo, jag anser att jag utan problem kan kombinera min gudstro med det faktum att jag delar Humanisternas manifests ståndpunkter, jag ser inga motsättningar."
"Därför förstår jag inte varför kampanjen heter Gud finns nog inte. Varför är det så viktigt att hävda att Gud 'nog' inte finns? Har det någon betydelse? Det viktiga är väl ändå att hävda det sekulära samhällets nödvändighet för demokrati, frihet och mänskliga rättigheter?”
”Min fråga är alltså: Kan man, enligt din mening, vara både 'gudstroende' och 'humanist' - och därmed t ex vara medlem i och stödja Humanisterna?"
Mvh
Håkan Wiklund,
troende humanist…
Ja.
SvaraRaderaBra.
SvaraRaderaRigida tankemönster är begränsande oavsett om det gäller att tro eller att inte tro.
SvaraRaderaSjälv upplever jag att det finns en andlig verklighet. Denna andliga verklighet är dock inte hirarkisk och därmed inte styrd av någon personlig gud som kräver tillbedjan och underkastelse.
Jag platsar således varken hos Humanisterna eller i någon religion. Detta faktum bekymrar mig inte det minsta och jag känner inte heller något behov av att övertyga någon annan.
Med detta instämmer jag, något mångordigare, i de tidigare kommentar.
Ja, jag instämmer. Man kan tro på något större än sig själv, kärleken-sanningen-livet och känna att man är delaktig i världsalltet och samtidigt ha en rationell moral (http://www.thecodeforglobalethics.com/pb/wp_c653b598/wp_c653b598.html)
SvaraRaderaGud kan då ses som en länk till en större mening/sanning än bara min egen person.
Jag tycker också att det är konstigt att humanisterna är så säkra på att enbart människan har något gott att tillföra världen. Ingen vet allt, det har visat sig så många gånger i historien.
Jag tror att det finns fler som har en liknande uppfattning som vi som skrivit på den här sidan. Jag har dock inte hittat någon bra beskrivning på den världsåskådningen.
Det är så många som identifierar gud med ett aktivt medvetet väsen som styr världen och människornas viljor i den.
Det känns som om troende humanist kan sammanblandas med kristen humanist, judisk humanist eller vilken religiös övertygelse som helst + humanism.
Paul Kurtz som skall ha varit med och skapat de humanistiska manifesten har nu uppdaterat dem till att vara toleranta mot existerande religioner och guds begrepp:
SvaraRaderahttp://www.instituteforscienceandhumanvalues.net/articles/neo%20humanist%20statement.htm