måndag 28 november 2011

Kanske fel av mig...

Före detta moderata riksdagskvinnan Anne-Marie Pålsson skildrar i boken Knapptryckarkompaniet sina erfarenheter från två mandatperioder, 2002–10.

"Det är en mycket pessimistisk skildring av en partikultur som sägs präglas av makt och misstänksamhet."

"Självständiga ledamöter möts av utskällning av partiledaren Fredrik Reinfeldt inför hela gruppen."

Osv, osv...

Varför stannade Pålsson kvar i denna kultur i åtta år? Är det inte samma sak som att legitimera den?

Kanske fel av mig, men jag blir alltid lite misstänksam när jag tar del av den här typen av vittnesbörd.

SVT SvD SKD HD GP BT D

3 kommentarer:

  1. Tyvärr så har nog Pålsson alldeles rätt i sina anklagelser, moderaterna vill absolut inte höra vad de egna leden kommer med för idéer och inte heller deras åsikter. Det var samma sak för ca 20 år sen, fast på kommunal nivå, du ska inte tro att du är någon. Det ser ut som de lyssnar på dig, de får dig att känna dig väl till mods men när du väl är medlem så måste du ha rika vänner för att bli lyssnad. Nej, moderaterna nya eller inte de är exakt lika nu som då, så varför ska Reinfeldt vara annorlunda, han har gått i lära hos Bildt, så vad väntar ni er.

    SvaraRadera
  2. Pålsson pratade om dessa tendenserna redan 2005 så jag misstänker att hon ägnat en tid åt försök att förändra alternativt ursäkta dessa attityderna men nu gett upp det hopplösa projektet. Dock vann Pålsson (och svensk demokrati) en stor seger då regeringens oinskränkta utnämningsmakt begränsades och kompetenskrav istället skulle beaktas (låter sanslöst, men...) vilket i ett slag kringskar regeringens främsta 'mutinstrument'. Dock är det, som Pålsson länge påtalat, fel att riksdagsledamöterna är beroende av partikanslierna för sin budget. Självklart är de garanterade sin lön, men resor, assistenter etc bekostas av partierna centralt. Gissa vad som händer om du bråkar. Och det gäller inte bara moderaterna, de andra partierna är lika sorgliga i den bemärkelsen. I princip håller jag annars med om det problematiska att efter lång tid plötsligt inse att allt är fel.

    SvaraRadera
  3. Inte så konstigt att hon stannade i två mandatperioder. Det är väl efter det man får "livstidslön"!

    SvaraRadera