tisdag 17 maj 2011

Det är gott nog

Fysikern Stephen Hawking kallar livet efter detta en "saga för dem som räds mörkret". Vilket mörker?

Varför överhuvudtaget spekulera om ett eventuellt liv efter detta, vi lär inte bli varse förrän den dagen kommer.

Men Hawking nöjer sig inte ens med att spekulera, han påstår (som värsta predikant...):

"Jag ser på hjärnan som en dator som slutar fungera när komponenterna misslyckas. Det finns ingen himmel för trasiga datorer" säger han i en intervju i tidningen The Guardian.

Hur kan han veta det?

Hawkings menar att målet med livet är att "söka det bästa värdet i våra handlingar".

Det där sista tilltalar mig, det är gott nog.

2 kommentarer:

  1. Hört talats om nära-döden-upplevelser? De som har dött och kommit tillbaka är nog dem vi bör lyssna till i denna fråga... rekommenderar detta inlägg:
    http://civilkurage.wordpress.com/2011/01/30/om-nara-doden-upplevelser-och-andra-existentiella-fragor/

    SvaraRadera
  2. På ett sätt tror jag att vi faktiskt kan ge Hawking rätt, men det är kanske inte på det sätt som han själv hade velat.

    Vad som än ligger bortom döden så är det någonting som är fullständigt okänt för oss. Det är till och med så okänt att vi inte ens kan fälla en utsaga om dess existens eller icke-existens. Och det är rätt stort, med tanke på att vi idag kan formulera mer eller mindre korrekta teorier om till och med själva universum - dess form, storlek och ålder.

    Hawking menar att vi bara "stängs av" när vi dör, vilket ju är en fysikaliskt korrekt beskrivning av händelseförloppet. Han uttalar sig om precis det som vi kan känna till någonting om. Vi VET att våra kroppar stängs av och slutar fungera.

    Förutom detta så vet vi ingenting, och där skulle man kunna säga att Hawking tar fel när han säger "vi stängs av - och därutöver intet". Han kan inte uttala sig om detta "intet".

    Men det kan ju ingen annan heller. Vi får en intressant filosofisk diskussion här: Om INGEN kan uttrycka en positivitet om någonting (detta händer eller detta händer), är det inte då bara negativiteten (inget händer) som återstår? Om inte vetenskapsteoretiskt, så väl i en mer existentialistisk bemärkelse.

    SvaraRadera