tisdag 22 februari 2011

Ta livet på allvar!

Det förefaller ibland som om det ”krävs” en livskris för att man ska börja ta livet på allvar, uppskatta det och fokusera på det som är viktigt.

Historierna och de personliga vittnesbörden kring detta är många, vi har hört dem på radio och TV, läst om dem i tidningar och självbiografier.

Varför är det så svårt att börja uppskatta livet och göra ”rätt” prioriteringar innan det händer något dramatiskt?

************

Läs gärna ”Jag tar livet på stort allvar", en artikel om Cecilia Edgren, som var nära att dö när hon var 15 och som sedan dess levt med en tickande bomb i hjärnan, en blodkärlsmissbildning. I dag är hon frisk och betydligt klokare.

************

Jag skriver om debattetikNewsmill. Återkommande läsare av Håkans Blogg känner igen tongångarna…

2 kommentarer:

  1. Att man inte "gör rätt" INNAN det händer något dramatiskt är väl främst rädsla. Rädsla att ta plats, att ta risker ... Och dålig självkänsla - man tycker inte att man är VÄRD att få det man vill ha. "Det goda är till för andra". Felaktiga programmeringar från unga år, som sedan spätts på.

    SvaraRadera
  2. Anonym, jag tror absolut att Du har rätt. Det är tragiskt.

    Vi borde ÖVA oss i bättre självkänsla, hjälpa och uppmuntra varann, och framför allt våra barn!

    Sann självkänsla börjar med insikten/åsikten att ALLA människor har samma (höga) värde - och att JAG ÄR EN AV DEM!

    När denna polett trillat ner på allvar tror jag att vi VÅGAR motsätta oss rädslan och - som Du skriver - ta plats och ta risker.

    Vi är ALLA värda det!

    http://hakans-blogg.blogspot.com/search/label/Sj%C3%A4lvk%C3%A4nsla

    SvaraRadera