Svenska kyrkans tidning Amos bjuder i nr 4 2010 på en underbar krönika av Bob Hansson. Krönikan handlar om vår oförmåga att leva i nuet och vår föreställning att livet egentligen pågår nå’n annan gång, nå’n annan stans…
”Det finns människor som inte tror att de är värda sina drömmar i nuvarande skick. De inväntar uppgradering, först då ska de ge sig till världen och så där härliga. Människor som tror att man först är begagnad och sedan blir ny.”
”I dag är du inte en sådan människa som dansar på bordet. Men det enda du behöver göra för att bli det, är att med stapplande steg kliva upp på det där bordet och börja bugga, det spelar ingen roll hur livrädd, nervös och bortkommen du är när du gör det. För sen, när du kliver ner, då är du en sådan människa som dansar på bordet.”
”Det där med bordet är en metafor. Det är inte bordet, utan drömmen, som förvandlar dig från passagerare till chaufför. Och det minsta man är skyldig sina drömmar, är att tro på dem.”
Dags att ta plats i förarsätet, för nu blir det åka av… OK, det krävs lite träning, men jag börjar träna… NU!
************
Nytt perspektiv på begreppet tro, hopp och kärlek i artikel på SVT debatt.
Det där är svårt att efterleva helt och fullt, men jag tror det är möjligt. Det är nog viktigt att vara medveten om att man ibland behöver prova på nya egna beteenden för att också möjliggöra nya upptäckter om sig själv. Det kan i sin tur leda till bättre självkännedom vilket ju är oerhört värdefullt.
SvaraRaderahttp://heartsoul-maria.blogspot.com/