Äntligen en rejäl sammanställning av vetenskapliga studier som visar på det självklara; ”en robust koppling mellan våldsamma dataspel och aggressiva beteenden och minskad empati och impulskontroll.”
Det skriver fyra hjärn- och beteendeforskare vid Karolinska Institutet på Dagens Nyheters debattsida, enligt en TT-notis i Aftonbladet.
Jag tackar för upplysningen...
************
Kompletterande not 22.12.10:
Debatten fortsätter...
Det finns ju åldersrestriktioner på spel numera, om affärerna inte håller dem eller om föräldrarna köper spelen till barnen är det dem som skadar dem och inte spelen.
SvaraRaderaStudierna i debattartikeln får vi inte se heller.
Jag skulle snarare säga att visa självmordsbombare och krigsbilder på tv som ALLA kan se är problemet.
Visst bör både föräldrar och butiker ta sitt ansvar. Däremot ifrågasätter jag varför någon överhuvudtaget – speciellt ”vuxna” – finner nöje i överdrivet våldspräglade dataspel.
SvaraRaderaSkildring av verkligt våld är en helt annan sak - måhända ibland skadligt, beroende på hur och med vilket syfte det skildras – men dock en skildring av verkligheten, inte nå’t man gör på kul.
Nyhetsrapportering i form ”starka” bilder är generellt nå’t viktigt och bra, och ger ofta motsatt effekt; nämligen väcker avsky för våldet, vilket dataspelen knappast gör.
Med spelen kan man dock "ge utlopp" för fantasierna istället för att de kan sättas till verklighet och vuxna som spelen är riktade till har VALET att spela dem om man vill, det har man inte när det gäller media, där blir man påtvingad ibland brutal fakta.
SvaraRaderaOkej, det väcker avsky för det men det kan även ge motsatt effekt om man till exempel bara hör om invandrare som begår våldsbrott (bara som exempel) så kan det istället för att väcka avsky emot brottet väcka avsky emot invandrarna.
Samma när det gäller krig och och annat, väcker mera hat än det gör nytta, i mitt tycke.
”… vuxna som spelen är riktade till har VALET att spela dem…” Just precis, och det är det VALET jag ifrågasätter.
SvaraRaderaVi behöver inte låta oss bli ”påtvingade” brutal fakta, åtminstone inte vad gäller tidningar, nätet eller TV, där har vi också ett VAL. Däremot ser jag inte vitsen med den självcensuren så länge det handlar om skildring av verkligheten, den bör vi inte blunda för, det gagnar ingen.
Man kan alltid ifrågasätta och granska hur och varför nyhetsrapporteringen ser ut som den gör, men det är en annan diskussion.
Eventuella risker för att rapporteringen ibland kan ge motsatt effekt, typ att den förstärker rasistiska åsikter hos läsaren/tittaren, kan man knappast skylla själva nyheten för, så länge den är med sanningen överensstämmande.
Men oberoende av vilket som är ”skadligast” – våldsamma dataspel eller våldsamma nyhetsinslag (också egentligen en helt annan diskussion) – så kvarstår min poäng med blogginlägget: att kopplingen mellan våldsamma dataspel och aggressiva beteenden och minskad empati är – som jag ser det - självklar, och nu också (återigen, fast på ett gedignare sätt) vetenskapligt belagd.
porr säger jag bara.. titta bara på hur "mainstreamporren" har utvecklats mot att bli mer och mer extrem. Där ser jag ett riktigt stort problem för dagens unga. Unga män blir inte upphetsade av att se en naken kvinna längre. Det krävs otroligt mer än så idag.
SvaraRaderaDet här handlar om en specifik studie och tar inte upp andra liknande studier som kommit fram till helt andra resultat.
SvaraRaderaKan visserligen hålla med om att jag inte ser vad man får ut av spel som endast är överdrivet våldsamma, men då har jag samma åsikt när det gäller film.
Men det gäller att skilja på spel som innehåller våld och spel med överdriven våldsfixering.
Samt att många spel idag känns längre bort från verkligheten än de flesta våldsfilmer.
Om man inte ser spelet som någonting verkligt så är det svårt att känna empati, eller ens reflektera över vad som händer. Det farliga är dem som inte kan skilja mellan spelen och verkligheten och börjar känna samma sak i sitt vanliga liv.
Det är precis som när man ser på tvn eller läser nyheterna, dom flesta filtrerar bort det hemska, det är inte en del av deras verklighet, här och nu i trygga Sverige.
Samma sak i film och spel, i ett spel så har du ett mål, kanske att röja bort terrorister i en byggnad, eller att ta över en kulle under andra världskriget, man fokuserar på uppgiften inte på våldet.
På samma sätt som du inte beklagar dig över din stackars bonde som blev brutalt mördad av en häst när du spelar shack.
"Det självklara"? Så talar vetenskapens fiender, de där studierna är på intet sätt oemotsagda. Att framföra en illa underbyggd åsikt med "sunt förnuft" resonemang och kalla den självklar är ingen hållbar vetenskaplig metod. En introduktion till kritiken finns i http://www.dn.se/debatt/dold-kulturkritik-i-debatten--om-spelvald
SvaraRaderaBloggen som debatt-arena har sina begränsningar, framför allt då ämnet kanske inte är helt enkelt (jag är medveten om det – trots mitt korthuggna blogginlägg).
SvaraRaderaAnonym 03.48: Detta är enligt artikeln ingen specifik studie utan en ”sammanställning av mer än hundra vetenskapliga studier – baserad på över 130 000 individer”.
I övrigt delar jag Dina åsikter; t ex parallellen till film – och skillnaden mellan spel/filmer som innehåller våld och spel/film med överdriven våldsfixering, det är egentligen två helt olika saker. Det är det senare jag vänder mig mot.
När det gäller TV och nyheter skriver Du att ” dom flesta filtrerar bort det hemska” – förståeligt när det gäller obehaglig nyhetsrapportering. Men när det gäller spel o underhållning; ska man verkligen ens behöva ha ett filter då, för att inte bli negativt berörd eller påverkad?
Ingen eller få tror om sig själv att man blir påverkad, därför behövs vetenskaplig forskning kring dessa frågor.
Ingenjören skriver: ”Att framföra en illa underbyggd åsikt med "sunt förnuft" resonemang och kalla den självklar är ingen hållbar vetenskaplig metod.” Håller naturligtvis med.
Ordvalet ”självklar” kanske är onödigt provocerande, men – som sagt – bloggmediet har sina begränsningar. Huruvida artikelförfattarnas åsikter är ”illa underbyggda” eller ej får den fortsatta debatten och – framför allt - forskningen utvisa.
Sista kapitlet är alltså ännu inte skrivet, men jag har – uppenbarligen - mina starka aningar om var det kommer att landa…
Helt ärligt, jag tar faktiskt illa vid mig när du antar att jag inte kan känna någonting för andra människor bara för att jag spelar våldsamma spel.
SvaraRaderaOm du är en "troende humanist" utgår jag ifrån att du finner ett visst nöje i att läsa bibeln, en bok med såväl extremt våld som incest och annat skit. Det skulle kunna leda mig till den enkla slutsatsen att alla som läst (och särskilt tror på) denna till åren kommna bok, är skvatt galna. Slutsatsen görs ännu enklare om man tar ett historiskt perspektiv. Korstågen, inkvisitionen, häxbränningar osv. Men nu kommer skillnaden mellan mig och dig, anledning kontra svepskäl.
Jag vet att det är en grovt förenklad bild av medeltida grymheter, bibeln var svepskälet, dimridån, "den vita lögnen". Egentligen handlade det om makt, pengar, fattigdom, okunskap, rädsla etc. Jag är övertygad om att dessa grymheter hade inträffat även utan bibeln, man hade hittat ett annat svepskäl.
"våldsamma spel" är inte anledningen till att människor (jo jag skriver människor, inte barn, tonåringar eller "unga män". Tro det eller ej, människor är faktiskt gångbar term för att beskriva de som spelar spel) skjuter andra människor på en skola, begår självmord, plågar djur eller sätter eld på saker. De riktiga anledningarna är nog snarare mobbning, utanförskap, dåliga hemförhållanden, pengar, de vanliga socioekonomiska "flosklerna" helt enkelt. Problemet är att man är trött på att diskutera det, vi kunde inte lösa det i en handvändning så nu letar vi efter något annat att skylla på. Spel funkar ganska bra, det finns inte alltför många som drar ut till dess försvar, och de som gör det är oftast inte särskilt vana vid att föra en sådan debatt.
Jag spelar spel av samma anledning som man läser böcker och ser på film, jag vill kunna få fler synsätt och aspekter på livet, "se det genom andras ögon", utan att behöva ta värvning (antingen i armén eller i den italienska maffian), bli idrottsproffs eller hemlig agent.
När någon ser det som en naturlag, ja något helt självklart, att jag inte ska kunna känna empati för andra människor... det gör ta mig fan ont, riktigt ont. Så tack för den värmande presenten och Go´jul på sig Herr Wiklund, Jesus hade säkert varit stolt över dig.
Anonym 11:53, tråkigt att Du tar illa vid Dig av mitt blogginlägg. Du drar dock alltför långtgående slutsatser om vad jag egentligen tycker och påstår. Du kommer kanske att bli förvånad över hur mycket jag egentligen håller med Dig (se nedan).
SvaraRaderaDet jag skriver är att jag anser att kopplingen mellan våldsamma dataspel och aggressiva beteenden och minskad empati är självklar (jag börjar dock inse att ordet ”självklar” kanske är onödigt provocerande), dvs jag är övertygad om att man blir påverkad av mycket spelande av överdrivet våldsamma spel - en åsikt som inte är på något sätt kontroversiell – läs andras bloggar + kommentarer i ämnet. Debatten visar också på en stor spännvidd av åsikter och ståndpunkter.
Det innebär inte att jag automatiskt antar att Du inte kan känna någonting för andra människor bara för att Du spelar våldsamma spel – det hade från min sida varit att dra det på tok för långt. Mycket annat spelar in, givetvis.
Jag har ingen fundamentalistisk syn på Bibeln, jag tror inte att den är Guds ord, snarare människors ord om Gud, med felaktigheter och brister.
Jag köper Ditt resonemang om korstågen, inkvisitionen, häxbränningar osv, att Bibeln var ett svepskäl för dessa galenskaper, bitvis kanske rent av skriven för att legitimera eländet, som troligen skett ändå, av helt andra skäl: makt, pengar osv, som Du själv skriver.
De våldsamma spelen är självfallet inte anledningen till att människor begår onda handlingar, andra aspekter är betydligt mer avgörande, som Du mycket riktigt påpekar.
Men det utesluter inte på något sätt vikten av att föra debatt/diskussion/forskning i detta ämne. Var sak har sin plats. Och debatten kommer att fortsätta…
Återigen, jag ser det inte som en naturlag, något helt självklart, att Du ”inte ska kunna känna empati för andra människor...”. Den slutsatsen finns det ingen täckning för i mitt blogginlägg. (Din reaktion och Din kommentar tyder dessutom på motsatsen.)
Däremot tror jag att både Du och jag är påverkbara på olika sätt, av det vi ser, hör, gör och utsätter oss för. Och det ska vi kunna diskutera, utan pajkastning eller onödig polarisering.
Ditt svar gör mig glad. Måste erkänna att jag inte läste några andra av dina blogginlägg, föutom detta, innan jag kommenterade. Jag trodde att du var någon hårdför "det fördärvar ungdomen"-människa, men inser att jag hade fel. Jag delar din syn på bibeln och håller med dig i ditt övriga resonemang.
SvaraRaderaJag hoppas att de två polerna nu är utforskade (var onödigt hård i mitt inlägg, förlåt) och tror att vi kan mötas mellan dem.
Lev väl och må gott!