Men är det så enkelt?

Under rubriken Lyckohetsar Du? skriver Catharina Enblad Nordlund, chefredaktör för tidningen Chef, i sitt senaste blogginlägg på Chefs hemsida att ”den positiva psykologin visar att det går att påverka hur lycklig man är. (…) Numera finns dessutom vetenskapligt stöd för att positiv psykologi inte bara gynnar individens lycka utan också produktiviteten i företaget.”

Catharina Enblad Nordlund frågar sig dock; ”Men är det så enkelt?" och hänvisar till den amerikanska författaren och journalisten Barbara Ehrenreich som konstaterar att ”i ett tvångsmässigt leende samhälle tenderar vi att blunda för reella problem.”

Om den positiva psykologin leder till ”ett tvångsmässigt leende”, tror jag inte att man förstått poängen. Att vara positiv innebär inte att blunda för problemen – däremot att se och fokusera på lösningarna.

Enkelhet

Johan Wester, ena halvan av Hipp! Hipp! berättar i Skånska Dagbladet att han har en ”väldigt liberal gudstro – baserad på förlåtelse och humor, och kärlek.”

”Sen behöver man inte så mycket mer. För mig handlar livsfrågor om varför vi håller på, vilka drivkrafterna är. (…) Vad gör jag för vårt gemensamma och vad gör jag för mig själv som individ?”

”Jag är en del av något större, av en lång kedja, hur betalar jag tillbaka, hur utnyttjar jag mina förutsättningar?” (I Johans fall: på ett föredömligt sätt, om Du frågar mig…)

Tänk om vi alla någonstans kunde enas kring denna enkelhet i synen på livet… och på Gud. Jag tror mer på den än på varje teologisk eller filosofisk djupdykning i livets mysterier.

Handen på hjärtat

Varje bloggare med självaktning lägger då och då in bilder på sig själv och sina polare. Jag vill inte vara sämre!


Handen på hjärtat; man kanske inte kan kalla oss polare. Men jag har i alla fall träffat dessa herrar, säkert minst två minuter vardera.


Mannen på den övre bilden (höger) är en trevlig prick. Mannen på den undre bilden (också höger) är däremot en riktig pappskalle...

Jag gillar Nyamko Sabuni...

Nyamko Sabuni, folkpartistisk integrations- och jämställdhetsminister, är emot könskvotering, om nu någon har missat det. (Min åsikt kan Du se här.)

Hon skriver på Newsmill att ”realpolitik står mot symbolpolitik. (…) Bemyndigande av människor står mot reglering och kvotering.”

”En utveckling mot att människor står olika inför lagen, beroende på ens kön eller etnicitet, vore olycklig", som hon så politikerförsiktigt uttrycker det, för att sedan, inte fullt så försiktigt, hävda att de rödgröna “vill offra äganderätten på kollektivismens altare” (angående könskvotering till bolagsstyrelser).

Jag gillar Nyamko Sabuni...

***

Nyamko Sabuni var på ministerbesök på Rosengård i Malmö härom året, i samband med oroligheter och kravaller. Hon gick fram till en polisman och presenterade sig:

- Hej, jag heter Nyamko Sabuni, integrations- och jämställdhetsminister.

Polismannen: - Jo visst, och jag heter Mick Jagger, rockstjärna…

(…allt enligt Robin Paulsson.)

Satsa på det!

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret är ett gammalt välkänt ordspråk (tillskrivet Konfucius, kinesisk filosof på 500-talet f Kristus), tillämpbart i alla tänkbara sammanhang.

När det gäller personlig utveckling kan det t ex innebära att man satsar på att identifiera sina styrkor och drivkrafter, och utvecklar dem. Genom att lägga sin energi och sitt fokus på det avhjälps eller begränsas många av ens svagheter automatiskt, som en bonus.

Är Du t ex lättirriterad? Lättirritation är en värdelös egenskap som Du inte har någon som helst nytta av, den suger bara energi… både av Dig själv och Din omgivning.

Vad i Ditt liv, i Din dagliga tillvaro gör Dig glad, positiv och harmonisk? Vad blir Du positivt sporrad av?

Satsa på det - istället för att kämpa med Din irritation - Du blir bara irriterad!

Tänkte inte på det!

Ulf Ekman, omstridd predikant och grundare av Livets Ord, fick i nå’t sammanhang för många år sedan frågan (han har säkert fått den hundratals gånger): Varför hamnar Du ständigt i blåsväder?

Ekmans svar glömmer jag aldrig: ”Om man ständigt befinner sig i blåsväder blir man aldrig dammig…”

Jag säger som Peter Dalles uppfinnar-rollfigur i Lorry: Tänkte inte på det!

Vem betalar?

Jag har vid ett flertal tillfällen haft förmånen att få lyssna på Tomas Lydahl. Tomas är en inspirerande föreläsare och kursledare inom försäljning och affärsnätverkande. Han talar bland annat mycket om hur man ska göra för att få sina kunder att skryta om sig. Hur viktigt kundbemötandet är.

Hur ofta bemöts man inte, i affärer och liknande, med attityden ”Kom inte här och stör!” Det sägs inte rent ut, men man känner det i luften, ointresset för ens ärende lyser i expeditens ögon. Hur mycket kostar ett leende? Lite engagemang och intresse?

Ett av Tomas tips till oss som jobbar med service (jag jobbar inom hotell- & restaurang) är att ställa sig frågan: "Vem betalar min kommande semesterresa…, min nya dator…, påsen med chips som jag sitter och frossar på framför TV:n…?"

Svar: Kunden jag har framför mig! Och han/hon har ingen som helst skyldighet att bidra med en enda spänn, han/hon kan gå någon annanstans.

Hur bör detta rimligtvis påverka min attityd och mitt beteende gentemot kunden? Bör jag inte lägga mig vinn om att ge honom/henne ett riktigt ”WOW”-bemötande (Tomas' uttryck) som han/hon aldrig glömmer?

En ansenlig del av landets serviceanställda borde tvångskommenderas att gå på kurs hos Tomas Lydahl…

Livets mirakler

Livet erbjuder mycket att hänföras över; en vacker regnbåge i all sin färgprakt, en hisnande havsutsikt, en mäktig solnedgång, ett litet barn som tar sina första stapplande steg, eller upptäckten av…

…Spotify! Ett helt universum av musik…, man kan välja och vraka bland en myriad av bra låtar (och massor med skitlåtar, men de kan man välja bort), lägga upp spellistor på längden och tvären, och bara njuuta av sin favoritmusik.

För mig som musikgalning är detta en ovärderlig möjlighet, bortom vad jag för bara något år sedan inte kunde drömma om i min vildaste fantasi!

Man skall aldrig sluta att hänföras över livets mirakler!

Dålig självkänsla?

Fredrik Lindström, svensk språkvetare, komiker, filmregissör, programledare m m, hävdar i en artikel i Språktidningen att ”det finns ingenting så svenskt som viljan att vara osvensk.”

Han har en poäng, ordet osvensk är något positivt, medan t ex oamerikansk betraktas som ett skällsord (åtminstone av en amerikan...). Och odansk betyder i Danmark snarast ”dum i huvudet”, enligt Lindström. Intressant…

Är detta ett uttryck för dålig självkänsla bland oss svenskar? Jag vet inte.

Jag retar mig däremot på föreställningen att det bara är i svenskan vi har ordet lagom, eller motsvarande, och att det skulle vara ett tecken på vår stelhet och tråkighet. Återigen; dålig självkänsla?

Sanningen är självfallet den, att det vi i svenskan uttrycker med ordet lagom går att uttrycka på vilket språk som helst, med skillnaden att det ofta krävs fler ord ( t ex engelskans ”not too much, not too little”).

Wikipedia upplyser dock om att det finns en rad språk som har motsvarande ’enkla’ ord; norskan (t o m exakt samma ord), danskan, estniskan, japanskan, bosniskan…

Jag är ingen ultranationalist, långt ifrån, men jag vägrar att skämmas över att jag är svensk och inte osvensk!

Konfrontationsterapi

Inom KBT – Kognitiv BeteendeTerapi – lär man sig att komma över sina fobier, bl a genom att konfrontera det man är rädd för, det som skapar stark ångest; spindlar, öppna platser, hissar, olika sociala sammanhang eller vad det nu kan vara.

Här - ett litet YouTubeklipp som illustrerar hur det kan gå till:

Det är bara en tidsfråga

Riksdagen har sagt sitt vad gäller samkönade äktenskap, därefter Svenska Kyrkan; det är bara att köra! Trots det kan två av fem biskopskandidater i Växjö stift inte tänka sig att viga samkönade.

Även inom övriga kyrkliga samfund debatteras det fortfarande livligt; är det rätt eller fel? Ska vi erbjuda eller vägra samkönad vigsel, ska vi rent av avsäga oss vigselrätten så slipper vi bråka?

Debatten innehåller i huvudsak två frågor (som ibland blandas ihop, till allmän förvirring):

1) synen på homosexualitet som företeelse – är det något Gud förkastar och betecknar som synd, något Han tycker är OK, eller rent av bejakar? – och

2) synen på själva begreppet äktenskap, vad betyder det?

I princip kan man leva i tron att Gud accepterar/bejakar homosexualitet, men samtidigt anse att man inte bör kalla det äktenskap, utan något annat, för att inte göra sig skyldig till ”språkligt självsvåld”, som nå’n debattör så tjusigt kallade det. Gärna för mig…

Det debatten i första hand handlar om är dock, trots allt: Hur ser Gud på homosexualitet?

Har Bibeln några enkla svar? Här går meningarna kraftigt isär. Till och med de som är ense om att Bibeln är tydlig i frågan kommer fram till olika slutsatser.

Ponera att Bibeln är tydlig, att alla är överens om dess ståndpunkt vad gäller homosexualitet. Då uppstår nästa fråga: Vilken relevans har Bibeln idag? På detta område… och på andra områden?

Debatten lär fortsätta… Själv tackar jag Gud för riksdagens och Svenska kyrkans beslut, och är övertygad om att det bara är en tidsfråga innan varje annat samfund hakar på.

Tankens kraft är större än vi tror

Nisse Simonson - f d hjärnkirurg, numera författare och föreläsare - talar och skriver mycket om hjärnan och hur vi kan påverka den till bättre mående, bl a i boken Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?

”Vår förmåga att känna glädje och tillförsikt beror i slutändan på hur vi tänker om våra liv. Både när lyckan ler och solen går i moln.”

Simonsson hävdar att tankens kraft är större än vi tror, och att det är vetenskapligt bevisat att optimisten i genomsnitt lever hela sju och ett halvt år längre än pessimisten.

Det är ju tur att det är på det hållet, tänk om det hade varit tvärtom; vad trist pessimisten skulle ha det (även...) under dessa sju och ett halvt åren.

Sund människosyn

Jag har förgäves letat på nätet efter en TV-intervju med Stellan Skarsgård, där han citerar sin far som vid något tillfälle i hans ungdom sa så här till honom (med reservation för att citatet inte är 100%):

"Kom alltid ihåg - Du är inte värd mer än någon annan… och inte heller mindre!"

Kan en sund människosyn uttryckas på ett bättre sätt?

Nu förstår jag...

Blondinbella, en av Sveriges framgångsrikaste bloggare räknat i dagliga besökare, avslöjar i Gomorron Sverige hur man blir just en framgångsrik bloggare:

”Ska man driva en blogg och få den stor så kan man inte prata om självkänsla, politik (...) i början…”

Nu förstår jag varför jag inte har tusentals läsare…

Skämt åsido, jag är oerhört tacksam för Dig som läser min blogg, både Du som återkommer regelbundet och Du som tittar in lite då och då, eller någon enstaka gång.

Kommentera gärna mina inlägg: håll med, säg emot, kom med synpunkter och infallsvinklar – dela gärna med Dig, helt enkelt!

Jag drar mig till minnes ett uttalande från en bussguide på en weekendresa till Hamburg. Han sa: ”Är Du nöjd med denna resa, rekommendera den till vänner och bekanta! Är Du missnöjd, prata med mig. Jag far inte med skvaller…”

Alltså… Du som anser min blogg läsvärd, rekommendera den gärna till vänner och bekanta!

God bless!

Bibeln - människors ord om Gud

Bibelsyn och bibeltolkning debatteras flitigt på olika håll. Men ofta tappas den avgörande huvudfrågan bort, vilket gör att man ofta talar ”förbi” varandra och inte med varandra.

Tidningen Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund fångade i sin ledare härom månaden denna huvudfråga i två enkla meningar:

Är Bibeln en bok bland andra, människors ord om Gud, där vi kan välja vad vi tar till oss och vad vi lägger åt sidan? Eller är den, även i vår tid, Guds ord, som förvisso behöver förklaras och uttolkas men som inte går att tänka bort?

Här uttrycks två huvudståndpunkter. Vilken ståndpunkt Elisabeth Sandlund omfattar framgår tydligt. Jag lutar åt den andra, se tidigare inlägg här.

Läs också min kommentar till Angelica Karlssons krönika Religion och prestation på Seglora smedjas hemsida: Religion och prestation

Jag tror att jag och Elisabeth Sandlund skulle kunna ha en bra debatt.

Tänk själv!

Saxat från tidningen Dagens hemsida:

” ’Tro inte allt predikanten säger.’ Det menar Jonas Melin, bibellärare på Mariannelunds folkhögskola.”

Man kan lätt byta ut ”predikanten” mot läraren, föräldern, politikern, chefen, kollegan, kompisen…

”Att diskutera tillsammans är bättre än att försöka förstå allt på egen hand, tycker Jonas Melin. Och att våga vara kritisk. Som han själv brukar säga till sina elever:

- Det enda ni kan vara säkra på är att jag inte har helt rätt. Tänk själva och ställ kritiska frågor.”

Låter som ett sunt förhållningssätt. Men tro inte på det bara för att jag påstår det...

Guds villkorslösa kärlek

Jonas Gardell uttrycker i sin TV-serie om Gud sin tro på Guds ”villkorslösa” kärlek. Jag delar hans tro; på samma sätt som en god förälder älskar sina barn, oberoende av hur odrägliga de ibland är (skojar Du…?), tror jag att Gud älskar oss.

Att villkorslöst älska sina barn betyder inte att man alltid accepterar deras beteende och uppförande, ibland krävs tillrättavisning och korrigering.

När man ibland vet med sig att man gjort fel, och känner ett styng i sitt samvete, då tror jag att det är Gud som gör sig påmind, Han har i våra hjärtan lagt ner en förmåga att skilja på ont och gott. Se’n är det upp till var och en att använda och förvalta denna förmåga, och att helt enkelt ta ansvar för sitt liv.

Hur vi lyckas med detta (livs-)projekt tror jag däremot inte har ett skvatt att göra med huruvida Gud älskar oss eller ej. Jag må vara naiv – men då kan jag ju bilda klubb med Gardell.

Vilken lättnad…

Jag har alltid tyckt att tröjor med (rock-)bandlogga på, typ så’na man köper vid konserter eller på marknader, är lite småtöntiga. Följaktligen har jag själv aldrig varken ägt eller burit någon sådan… fram till nu...

Min kära hustru hade godheten att köpa en sådan tröja till mig under sin senaste Ullaredtur, helt ovetandes om min inställning till det (eller…?), en tröja prydd med Kiss-medlemmarnas vackra målade nunor.

Tja, jag gillar ju Kiss se’n 35 år, och tröjan är ju trots allt inte så ful… och den passar ju bra i storlek… så jag tänkte att ”hemma kan jag väl använda den i alla fall...”.

Häromdagen fick jag ett akut ärende till en (optiker-)butik. I samma ögonblick som jag kommer in i butiken inser jag att jag har Kiss-tröjan på mig. Too late...

Plötsligt dyker affärsbiträdet upp, iklädd en Rolling Stones-tröja med den karaktäristiska ”Tongue”-symbolen.

Vilken lättnad…

Upptäck Dina gåvor

Jag går in på SVT:s startsida på nätet, och fångas genast av rubriken Dåliga chefer ger mobbningsklimat. ”Diktatoriska chefer och omorganisationer har de senaste två åren lett till tusentals nya mobbningsfall, enligt en ny studie.”

”Diktatoriska chefer med inställningen att de anställda är utbytbara bäddar för mobbningsprocesser. (…) Den som mobbas kan sällan ensam bryta sig ur en sammansvärjning där arbetsgivare, kollegor, företagshälsovård och andra medverkar i mobbning i en ’samförståndets kultur’.”

Senare samma dag sitter jag i kyrkbänken och lyssnar till ett bibelord (temat för dagen är ”Nådens gåvor”): ”Vi har olika gåvor allt efter den nåd vi har fått: (…) gåvan att frikostigt dela med sig, att vara nitisk som ledare och att med glatt hjärta visa barmhärtighet.” (Rom 12: 6-8).

Upptäck Dina gåvor, och använd dem, på vilken position Du än befinner Dig!

Rätt attityd

När man talar om personlig utveckling och att förstärka sin självkänsla och sitt mående betonas ofta vikten av att ha rätt attityd; till sig själv, sina medmänniskor, sina omständigheter, livet…

”Det viktiga är inte hur man har det, utan hur man tar det…” brukar upprepas, nästan som ett mantra.

Vad vi säger, hur vi säger det och vilka ord vi väljer i en given situation påverkas självfallet av vilken attityd vi har till det vi uttalar oss om. Men det är också tvärtom; vad vi säger och vilka ord vi väljer påverkar våra tankar och vår attityd. Vi kan i hög grad välja hur vi vill påverka oss själva - och andra.

När man använder ordet men betyder det oftast att man punkterar betydelsen av vad man precis sa. Man påstår något - sen kommer men - och sen kommer huvudbudskapet.

Se vad som händer om Du byter ut ordet men mot och. Jämför dessa två meningarna:

”Du har gjort en god insats, men det finns utvecklingspotential.” Eller:
”Du har gjort en god insats, och det finns utvecklingspotential.”

Första meningen innebär ungefär ”...jag förväntar mig förbättringar”, medan andra meningen snarare låter som ”Bra jobbat! Ta vara på och utveckla Din talang!”. Stor skillnad, eller hur?

Byt ut ordet men mot och lite oftare, och upptäck hur Dina perspektiv förskjuts!