Jonas Gardell uttrycker i sin TV-serie om Gud sin tro på Guds ”villkorslösa” kärlek. Jag delar hans tro; på samma sätt som en god förälder älskar sina barn, oberoende av hur odrägliga de ibland är (skojar Du…?), tror jag att Gud älskar oss.
Att villkorslöst älska sina barn betyder inte att man alltid accepterar deras beteende och uppförande, ibland krävs tillrättavisning och korrigering.
När man ibland vet med sig att man gjort fel, och känner ett styng i sitt samvete, då tror jag att det är Gud som gör sig påmind, Han har i våra hjärtan lagt ner en förmåga att skilja på ont och gott. Se’n är det upp till var och en att använda och förvalta denna förmåga, och att helt enkelt ta ansvar för sitt liv.
Hur vi lyckas med detta (livs-)projekt tror jag däremot inte har ett skvatt att göra med huruvida Gud älskar oss eller ej. Jag må vara naiv – men då kan jag ju bilda klubb med Gardell.
Jag tänker mig att Gud älskar oss som vi är, men det är en kärlek som på sitt sätt vill förvandla oss. Guds kärlek rymmer, på något vis, vår vackraste möjlighet. Jag tänker också, och detta är Lutherskt tror jag, att Gud älskar oss för att han är god, inte för att vi är goda. Det är det villkorslösa i detta. Jag är väldigt naiv i min tro med, men inbillar mig att det är en fördel.
SvaraRaderaFortsatt God Jul ! önskar Josef
SvaraRadera