Vem betalar?

Jag har vid ett flertal tillfällen haft förmånen att få lyssna på Tomas Lydahl. Tomas är en inspirerande föreläsare och kursledare inom försäljning och affärsnätverkande. Han talar bland annat mycket om hur man ska göra för att få sina kunder att skryta om sig. Hur viktigt kundbemötandet är.

Hur ofta bemöts man inte, i affärer och liknande, med attityden ”Kom inte här och stör!” Det sägs inte rent ut, men man känner det i luften, ointresset för ens ärende lyser i expeditens ögon. Hur mycket kostar ett leende? Lite engagemang och intresse?

Ett av Tomas tips till oss som jobbar med service (jag jobbar inom hotell- & restaurang) är att ställa sig frågan: "Vem betalar min kommande semesterresa…, min nya dator…, påsen med chips som jag sitter och frossar på framför TV:n…?"

Svar: Kunden jag har framför mig! Och han/hon har ingen som helst skyldighet att bidra med en enda spänn, han/hon kan gå någon annanstans.

Hur bör detta rimligtvis påverka min attityd och mitt beteende gentemot kunden? Bör jag inte lägga mig vinn om att ge honom/henne ett riktigt ”WOW”-bemötande (Tomas' uttryck) som han/hon aldrig glömmer?

En ansenlig del av landets serviceanställda borde tvångskommenderas att gå på kurs hos Tomas Lydahl…