lördag 31 juli 2010

Utvecklingen går framåt…

Margareta Ribbing, etikett- och folkvettsexpert, är en av två invigningstalare på årets Pridefestival som pågår just nu i Stockholm. I Gomorron Sverige berättar hon vad hon tänker ta upp i sitt tal:

”Människors rätt att få välja sin egen livsstil så länge den är rimligt okej för resten av samhället. Och det är det naturligtvis att man får vara med den person som man själv väljer och att inte nå’n annan bestämmer att det här är rätt eller fel.

Programledare Filip Struwe: ”Men alla håller kanske inte med om det än, riktigt…”

MR: "Där finns ju, tror jag, gamla religiösa förtecken i det här, framför allt. Det vore ju väl om man blev av med dem!"

Kunde inte sagt det bättre själv.

Årets andre invigningstalare är Lars-Erik Ström, läkare, öppet homosexuell sedan 70-talet och sedan 2008 generaldirektör på Socialstyrelsen, en myndighet som fram till 1979 såg homosexualitet som en sinnessjukdom. Utvecklingen går framåt…

fredag 30 juli 2010

Bara så Ni vet…

Under flera års tid beskrev jag mig själv som troende agnostiker. Numera är jag dock tveksam till den beskrivningen, då jag inser att den lätt kan misstolkas.

Agnosticism är ett inte helt enkelt begrepp. Nationalencyklopedin beskriver agnosticism som "åsikten att vi inte vet om Gud finns eller inte". Det är också denna definition Det agnostiska manifestet (se tidigare inlägg här) bygger på.

Men Nationalencyklopedin fortsätter: ”Mer allmänt innebär agnosticism skepsis inför möjligheten att få svar på "de eviga frågorna".” Här börjar jag känna mig skeptisk…

Nationalencyklopedins Ordbok (NEO) går ytterligare ett steg och definierar agnosticism som en "filosofisk riktning som förnekar att kunskap om tillvarons yttersta grunder är möjlig". Här är jag inte med längre; jag tror på en möjlighet till kunskap om Gud och livets mening. Däremot kan jag inte säga att jag vet… jag har mina aningar.

Alltså; enligt den lite snävare definitionen av agnosticism är jag inte agnostiker, det räcker gott med troende.

Bara så Ni vet…

tisdag 27 juli 2010

Bejaka det!

Mia Törnblom, föreläsare, författare och coach inom personlig utveckling, skiljer på ett klargörande sätt på självförtroende och självkänsla (en av hennes paradgrenar, för övrigt…).

I ett klipp på YouTube förklarar hon att ”självförtroende är att vi tror på vår förmåga att prestera… och självkänsla handlar om egenvärde, alltså mer att vara än att göra. Och problemet blir när vi blandar ihop dem… när vi tror att vi är det vi gör.”

När jag hörde/läste detta (minns inte vilket) första gången fick jag en riktig aha!-upplevelse; att man kan ha starkt självförtroende och samtidigt låg självkänsla. Och att man faktiskt kan göra något åt sin självkänsla!

Synen på sig själv och sitt eget värde bottnar djupast sett i vilken människosyn man har; anser man att alla människor har samma värde, oberoende av prestationer och talanger, då har man en god grund att bygga på. Annars blir det svårt…

Det handlar inte, som jag ser det, om att försöka intala sig själv att man är guld värd. Det handlar snarare om att – kanske dagligen – påminna sig om det, trots att känslorna (och ibland ”förnuftet”…) säger något annat.

Du är en fantastisk skapelse! Bejaka det… och se vad som händer med Dig!

söndag 25 juli 2010

Dagens friskvårdstips

Under rubriken Goda handlingar gör oss starkare - både psykiskt och fysiskt kan man på SVT:s hemsida läsa att vi genom att utföra goda handlingar kan förbättra både vår mentala styrka och vår fysiska uthållighet och att goda gärningar på ett positivt sätt kan transformera den som utför dem.

”Man behöver inte vara född till att bli en moder Teresa-typ”, menar Kurt Gray, forskare på Harvard University i Cambridge, USA.

Gray hävdar att det räcker med att försöka utföra goda gärningar för att den personliga kraften ska stärkas och att vi därigenom helt enkelt mår bättre, både fysiskt och psykiskt. Hoppfullt för oss alla, eller hur?

Alltså - dagens friskvårdstips: Utför goda gärningar!

En liten bonuseffekt: det kommer också att gagna Din omgivning…

onsdag 21 juli 2010

Andemeningen med "den gyllene regeln"

Jag har i ett tidigare inlägg (se här) framhållit den gyllene regeln som en oslagbar moralisk princip, användbar i alla lägen. (Bibel 2000: "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.")

Det förekommer ibland ett missförstånd gällande hur man skall tolka regeln, då man uppfattar den så här: ”Man ska behandla andra (exakt, i detalj) som man själv vill bli behandlad”.

Med en alltför bokstavlig och snäv tolkning av den gyllene regeln riskerar vi att antingen tappa lyhördheten för andra människors behov och önskningar, eller att helt enkelt förkasta själva regeln, då den förefaller lite lätt korkad...

I Gomorron Sverige intervjuades härom morgonen Annika R Malmberg, ”framgångsexpert” (enligt den egna hemsidan…) angående hennes senaste bok Ta skit! Och gör det till guld!

Hon säger om den gyllene regeln att ”…det är synd att det är en så’n visdom som har spridit sig. Det stämmer inte, vi är så olika…” Hennes budskap är att man bör anpassa sitt budskap och sitt agerande efter lyssnaren/mottagaren.

Men det är just detta – tror jag – som är andemeningen med den gyllene regeln; på samma sätt som jag vill att andra ska anpassa sig efter mina önskemål om hur jag vill bli bemött, skall jag försöka anpassa mig efter andras önskemål/behov när jag bemöter dem.

söndag 18 juli 2010

Det agnostiska manifestet

Stefan Einhorn, överläkare, författare och föreläsare inom etik och ledarskap står bakom Det agnostiska manifestet som publicerades på DN Debatt för ett tag sedan.

Han noterar en ”tilltagande polarisering mellan de som är trosvissa i avseende på existensen av en metafysisk verklighet och de som med bestämdhet tar avstånd från tanken att det finns en verklighet bortom det rationella förnuftet” och ser behovet av att ”tillskapa ett skyddat område för alla de som säger att: ’Jag vet verkligen inte’ ”.

Till dem hör jag!

Vidare: ”Syftet med detta manifest är istället att skapa en grund för dialog i full insikt om att vi inte alltid kommer att uppnå enighet.”

”Det är viktigt att gemensamt försöka skapa ett agnostiskt (agnostisk i betydelsen att man förhåller sig öppen till de metafysiska frågorna) manifest för dem som inte anser att det vare sig är bevisat eller motbevisat att det finns en Gud och en verklighet bortom den vi kan erfara med våra sinnen och vårt medvetande.”

Jag stödjer till fullo detta manifest, som överensstämmer väl med min gudstro och med min syn på hur samtal kring livsfrågor bör bedrivas.

Det agnostiska manifestet hittar Du här.

fredag 9 juli 2010

Kul ordväxling

Gomorron Sverige från Politikerveckan i Almedalen: Lotta Bouvin-Sundberg, programledare, samtalar med Gudrun Schyman (Fi) och Maria Abrahamsson (M) - båda med ambition att komma in i riksdagen till hösten:

Lotta B-S: ”Vem av er har störst chans att komma in?”

Gudrun S: ”Ja… störst chans har nog Maria. Maria står på valbar plats för det parti som för närvarande väl är störst i opinionsmätningarna… så din plats är nog klar…”

Maria A: ”Ja, det är den.”

Gudrun S: ”…ja, så alla andra kan lägga sin röst på mig!”

torsdag 8 juli 2010

Samtal kring tro och vetande


I samtalet/debatten kring livsfrågor och gudstro är det viktigt att kunna skilja på tro och vetande, och att vara tydlig i denna åtskillnad.

Jag vänder mig därför mot vissa debattörers sätt att med bestämdhet hävda det ena eller det andra, gällande Guds existens eller ickeexistens, Guds vilja i olika frågor, livets mening m m.

Att däremot uttrycka vad man tror, och att kunna samtala kring det, är superviktigt.

Stefan Gustavsson skriver i ett inlägg på Credoakademins hemsida (sammanhanget är Guds syn på äktenskapet): ”Vi som kristna måste …tydligt kunna beskriva vad som är Guds vilja och vad som är synd...” ”…vi är luddiga när det gäller att tydliggöra vad som är Guds vilja.”

Varken Stefan Gustavsson eller jag eller någon annan kan med bestämdhet hävda vad som är Guds vilja, däremot kan vi tro eller spekulera i det.

Och då krävs det ett annat sätt att uttrycka sig på.

onsdag 7 juli 2010

En utmaning för mänskligheten

Seglora smedja är en teologisk tankesmedja och mötesplats i skärningspunkten mellan det existentiella och samhälleliga och ”en oberoende röst som verkar i kritisk solidaritet med Svenska kyrkan”.

På smedjans hemsida finns en klok och angelägen text av Sigrid Kahle, med rubriken En utmaning för mänskligheten.

Sigrid Kahle är en svensk journalist och författare som bl a har specialiserat sig på islams värld och kultur. (Wikipedia)

Saxat ur texten:

”Världen är full av konflikter… hur kommer det sig att vi har existerat miljontals år på jorden utan att lära oss älska varandra?”

”Varför skulle religionerna kunna svara på mänsklighetens svåra frågor?"

"Jo, därför att religionerna härbärgerar mänsklighetens äldsta tänkande om livets mening.”

”En utmaning för mänskligheten är att överskrida de stora religionernas kulturella begränsningar och finna en vishet, en evig filosofi, en kärna som kan överbrygga deras motsättningar."

”Det yttersta varat som ej kan beskrivas är detsamma för alla människor.”

Läs hela texten här: En utmaning för mänskligheten.

söndag 4 juli 2010

Sunt förnuft, vad är det?

Begreppet ”sunt förnuft” - eller rättare sagt användandet av begreppet - är intressant, då det förbluffande ofta sammanfaller med ens egen åsikt… Begreppet kan med andra ord betyda i stort sett vad som helst, beroende på vem som använder det.

På Humanisternas hemsida kan man läsa följande uttalande från J Kenneth Andersson, ordförande för Humanisternas lokalavdelning i Kalmar:

”Vi vill främja ett kritiskt och rationellt tänkande som bygger på en vetenskaplig kunskapssyn, känslor, medmänsklighet och sunt förnuft.”

I boken Ja! 2010 – Sveriges främsta säljinspiratörer om positivt tänkande står att läsa att ”de flesta säljare använder sunt förnuft, vilket är förödande. (...) Sunt förnuft kan leda dig helt fel. Sunt förnuft är oftast aktivitet i höger hjärnhalva, vår känslomässiga hjärnhalva, medan motsatsen till sunt förnuft är mer logisk, rationell och således aktivitet i vänster hjärnhalva.”

Olika sätt att se på samma begrepp, med andra ord.

Wikipedia erbjuder följande underbara (cirkel-)förklaring av begreppet ”sunt förnuft”:

”Sunt förnuft är en vardaglig benämning på sådant förnuft som rör sig på en alldaglig och lättförståelig nivå. I lite mer detalj kan detta dels innebära en sund och normal förstånds- och omdömesförmåga, dels den allmänna meningen - det vill säga samlingen av de åsikter om världen och tillvaron i allmänhet som delas av alla med ett allmänt sunt förnuft.”

Visst är den underbar?

fredag 2 juli 2010

Det är du själv

Är glaset halvfullt, eller halvtomt? är en vanlig fråga när man pratar pessimism och optimism. Både optimisten och pessimisten ser exakt samma sak, ett glas fyllt till 50 % med någon önskvärd dryck, men tänker olika och reagerar känslomässigt olika.

Jag läste nyligen en kul variant på detta, i boken Ja! 2010 – Sveriges främsta säljinspiratörer om positivt tänkande:

”Tänk dig att du kommer hem trött efter en dag på jobbet och det första du ser innanför dörren är din frus tröja som ligger slängd på golvet. Antingen tänker du: ’Varför har just jag en så’n slarvig fru?’ Eller så tänker du: ’WOW! Det måste finnas en halvnaken kvinna här någonstans!’”

Budskapet är enkelt: ”Det är inte situationen, omständigheterna eller förutsättningarna som bestämmer om du ska vara positiv eller negativ. Det är du själv.”

onsdag 30 juni 2010

Kluven inställning

Jantelagen är en ”lag” som ofta nämns i olika sammanhang (i tidningar, böcker, TV-debatter m m) och nästan uteslutande som ett skällsord. Vad går den ut på? Jag har alltid trott att den lyder:

”Du ska inte tro att Du är nå’t!”.

Den är då tämligen lätt att förkasta, åtminstone om man - som jag - har en i grunden positiv människosyn och tror på alla människors lika värde. Klart att Du ska tro att Du är nå’t - en fantastisk skapelse! Fattas bara…

Jag har dock på senare tid fått upp ögonen för en annan formulering av Jantelagen: ”Du ska inte tro att Du är förmer än andra!” Då kommer saken i ett annat läge…

Jag googlade på Jantelagen för att reda ut begreppen.

Wikipedia upplyser om att ”Jantelagen är en uppdiktad lag formulerad av Aksel Sandemose i boken En flykting korsar sitt spår (1933). Jantelagen formulerar i ord den oskrivna lag, som säger att man inte får sticka upp och tro att man är bättre än andra på något sätt.”

Under rubriken Jantelagen på svenska återfinns Jantelagen i tio punkter, varav fyra punkter går ut på att man inte ska tro att man är nå’t, och sex punkter går ut på att man inte ska tro att man är förmer än andra.

Jag kommer hädanefter att ha en kluven inställning till Jantelagen…

måndag 28 juni 2010

På frukten skall trädet kännas...

I mitten av maj dog hårdrocksångaren/legenden Ronnie James Dio i magcancer och i slutet av samma månad hölls hans offentliga begravning i Los Angeles.

Den amerikanska frireligiösa Westboro Baptist Church hotade med att störa ceremonin, enligt amerikansk press.

Församlingen hävdar att Ronnie James Dio dyrkade djävulen och uppmuntrade till våld.

Dios manager och änka Wendy Dio vädjade då till fansen att de inte skulle låta sig provoceras av de religiösa demonstranterna. Wendy Dio skrev i ett pressmeddelande:

"Ronnie hatar våld och fördomar. Vi måste vända andra kinden till de här människorna som bara vet hur man hatar någon man inte känner."

Verkligheten är inte alltid som den förefaller vara...

Några våldsamheter utbröt aldrig, enligt pressen. I stället blev minnesstunden en enda lång kärleksförklaring till Ronnie James Dio.

söndag 27 juni 2010

Kloka ord…

Ibland hör man saker man aldrig glömmer, uttalanden som av olika skäl bara fastnar och sedan fortlever i ens minne…

Häromåret uppträdde Danne Stråhed på Bosjöklosters slott i samband med Skånedagarna.

I ett av snacken mellan låtarna betonade han vikten av att ta hand om och vara rädda om varandra, eftersom ”vi lever bara en kort tid och se’n är vi döa så jääeevla länge…”.

Kloka ord…!

lördag 26 juni 2010

Troende humanist...

Saxat ur ett brev till förbundet Humanisternas ordförande Christer Sturmark :

”Nu är kampanjen Gud finns nog inte i full gång. Jag läste Humanisternas manifest i DN igår, en perfekt sammanfattning av det jag tilltalas av med Humanisterna. Jag delar - inte bara lojt bejakande, utan av hela mitt hjärta - manifestets ståndpunkter i alla delar.”

”Det jag hittills skrivit här borde rent logiskt innebära att jag gladeligen kan bli medlem i Humanisterna vilken dag som helst, och även stödja ekonomiskt. Men för mig finns ett problem. Jag tror nämligen på Gud…”

”För mig är skillnaden mellan gudstro och religion milsvid. Religion är ett människobygge, en konstruktion av lärosatser, åsikter och föreställningar, mer eller mindre välgrundade."

"Ofta syftar religiösa tankebyggen till att skapa trygghet för människan genom att ”förklara” livets mysterier, alltför ofta används religion som ett maktmedel, för att hålla människor i schack osv."

"Men: om det finns en gud, då finns han fullständigt oberoende av alla dessa religiösa föreställningar, beteenden och – ibland - vidrigheter.”

”Vad är min poäng? Jo, jag anser att jag utan problem kan kombinera min gudstro med det faktum att jag delar Humanisternas manifests ståndpunkter, jag ser inga motsättningar."

"Därför förstår jag inte varför kampanjen heter Gud finns nog inte. Varför är det så viktigt att hävda att Gud 'nog' inte finns? Har det någon betydelse? Det viktiga är väl ändå att hävda det sekulära samhällets nödvändighet för demokrati, frihet och mänskliga rättigheter?”

”Min fråga är alltså: Kan man, enligt din mening, vara både 'gudstroende' och 'humanist' - och därmed t ex vara medlem i och stödja Humanisterna?"

Mvh
Håkan Wiklund,
troende humanist…

torsdag 24 juni 2010

Varför är det viktigt?

Jag har under ett par års tid intresserat mig för och tagit del av Förbundet Humanisternas idéer och budskap.

För drygt ett år sedan publicerades Humanistiskt manifest i DN, undertecknat av Christer Sturmark (såklart…), Eva Dahlgren, Christer Fuglesang, P C Jersild, Björn Ulvaeus m fl kändisar. Min gudstro till trots (!) sympatiserar jag med manifestets budskap på varenda punkt.

Humanisterna pläderar starkt för ett sekulärt samhälle ”...därför att det är den enda samhällsform som visar samma självklara respekt för alla människor, oavsett deras kulturella eller religiösa bakgrund. I det sekulära samhället råder religionsfrihet, rätten att tro på vilken gud man vill – men också rätten att inte tro på någon gud alls.”

Så långt allt väl. Det handlar om människans rätt att tro vad han/hon vill. Kampen mot all form av förtryck, även - eller kanske rent av i synnerhet – religiöst förtryck är oerhört viktig och förtjänar allt stöd den kan få.

Humanisterna går dock ett steg längre och förefaller känna ett starkt behov av att hävda att ”Gud finns nog inte”, som de kallar sin kampanj på nätet. Varför är det viktigt, frågan om Guds existens tas ju egentligen inte alls upp i manifestet?

onsdag 23 juni 2010

Kärlekens lov

Mitt förhållande till Bibeln kan beskrivas på följande sätt: Jag tror inte på Bibeln från pärm till pärm som Guds ord, däremot tror jag att Bibeln innehåller gudomliga sanningar, blandat med mänskliga påfund.

Så var det sagt…

”Kärlekens lov” (Korintierbrevet, kap 13) uppfattar jag som ett lysande (gudomligt?) uttryck för vad som är viktigast här i livet, själva kärnan i vår mänskliga existens.

Slutklämmen ”…störst av allt är kärleken…” är – tror jag - en evig sanning som inte en enda politisk, vetenskaplig, religiös eller filosofisk åsikt eller föreställning kan rå på.

Saxat ur ”Kärlekens lov”:

"Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal."

"Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap, och om jag hade all tro, så att jag kunde förflytta berg, men icke hade kärlek, så vore jag intet."

"Och om jag gåve bort allt vad jag ägde till bröd åt de fattiga, ja, om jag offrade min kropp till att brännas upp, men icke hade kärlek, så vore detta mig till intet gagn."

Starka ord..!

söndag 20 juni 2010

Den gyllene regeln

Den "gyllene regeln" är en grundläggande moralisk princip som vi ofta förknippar med Jesus: "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem." (Matteusevangeliet 7:12, Bibel 2000)

En fantastisk regel som i all sin enkelhet täcker in i stort sett alla tänkbara situationer som kräver ett moraliskt beslut eller ett moraliskt handlande.

Föreställningen att denna regel är unik för Kristendomen är dock felaktig, den "återfinns inom de flesta religioner och andra filosofiska och etiska läror". (Wikipedia)

Jag tror att insikten om denna regels förträfflighet och allmängiltighet finns inpräntad i varje människas medvetande.

Debatten kring huruvida det är någon form av högre väsen, en gud eller liknande som har "skapat" denna insikt i oss - eller om det "bara" är ett resultat av evolutionen, som förbundet Humanisterna m fl tror, fortgår alltjämt.

Man kan väl konstatera att båda sidorna är överens om att denna grundläggande moral finns och att den "gäller", och det bör rimligtvis vara det viktigaste. Eller hur?