Kristdemokraternas partifullmäktige beslutade idag att arbeta för att plocka bort pappamånaderna.
”Mammor och pappor känner sina barns behov bättre än politikerna. Därför ska vi låta föräldrarna bestämma”, säger Göran Hägglund i ett pressmeddelande.
Vad? Skall föräldrarna
själva få bestämma?
Låter inte riktigt klokt.
SVT SVT DN DN SvD GP GP D
Det är väl bra om föräldrar själva får bestämma. Men tyvärr kommer en stor andel bestämma tokigt och så skiter det sig med att få en mer jämlik möjlighet för män och kvinnor i samhället. Och det kanske är bra om man är man. Och rädd för att förlora makt
SvaraRadera"...tyvärr kommer en stor andel bestämma tokigt..."
SvaraRaderaJa. Men det är en risk man får ta, om man vill ha ett fritt samhälle. Självfalllet viktigt att beslutet är GEMENSAMT.
Själv är jag stark förespråkare för 50/50-fördelning. Så det är inte där skon klämmer, vad gäller min egen ståndpunkt.
Man ska helt enkelt få bestämma själv, som vuxna människor.
lite intressant. Jag brukar inte ofta diskutera politik. men råkade hitta hit och skrev. När jag nu tänkt efter är det rätt självklart varför. Jag har ju högst personliga erfarenheter av detta. Jag och min fru arbetar i Danmark och där det inte finns pappamånader, men ett antal månader man fritt får välja vem som ska ta och några som mamman ska ta. Jag har haft exakt två veckor pappaledighet per barn (tre stycken). Att jag inte tagit fler är en kombination av att arbetsgivarna i Danmark inte är lika glada om mannen är borta och att min fru velat vara hemma så mycket som det går (ledigheten är inte lika lång i Danmark). Jag har varit avundsjuk på mina svenska kompisar som varit hemma så mycket och lärt känna sina barn betydligt mer än jag.
SvaraRaderaSen tycker jag "fritt samhälle"-argumentet är lite väl etta nolla. Det finns ju stjärntals nyanser i vad ett fritt samhälle är. De flesta är nog överens att det måste finnas ramar i ett samhälle. Lagar och regler. De begränsar den personliga friheten men måste vara där för det ska vara ordning och reda. Frågan är hur långt man bör begränsa den personliga friheten.
Man kan överföra det där med att vuxna människor ska få bestämma själva till andra område än tvingande pappaledighet.
-Vuxna människor borde ju själva få bestämma hur många de ska få gifta sig med. Har man överskott till en fru mer är det väl upp till den treskilde att bestämma det
"...att min fru velat vara hemma så mycket som det går..."
SvaraRaderaMen vad ville DU?
Detta är väl ändå en förhandling Ni bör kunna sköta själva hemma vid köksbordet, utan att staten ska behöva lägga sig i och "hjälpa till"?
"Sen tycker jag 'fritt samhälle'-argumentet är lite väl etta nolla. Det finns ju stjärntals nyanser i vad ett fritt samhälle är."
Håller med Dig där, visst är det så. Blir ofta lite förenklat i en kort blogg-kommentar.
(Först skrev jag faktiskt '...en risk man (ibland) får ta...' men tog bort (ibland) eftersom jag tyckte att det blev för luddigt...)
Dock; i just det här fallet anser jag att frihet bör gå före, även om syftet med pappamånaderna i grunden är gott.
"Frågan är hur långt man bör begränsa den personliga friheten."
Precis. Och det är väl här vi helt enkelt drar gränsen på olika ställen.
PS: Jag har varit inne o "snokat" på Din blogg, och finner den intressant o kul. Rekommenderas till alla som läser detta; klicka på "Per A" ovan. DS.
Tack för din kommentar om min blogg.
SvaraRaderaDu trycker helt klart på den ömma punkten här när du tycker att jag borde förhandlat bättre vid köksbordet. För jag skulle behövt statens hjälp i den förhandlingen. Eller någon ännu högre makt.