Föga förvånande. Kanske därför vi människor är utrustade med både och; förmåga till analytiskt tänkande och magkänsla.
Som en vink om att verkligheten inte bara består av svart eller vitt?
Apropå svart eller vitt: Linda Bergling skriver om kristen enhet/ekumenik på Dagen.se:
"Verklig ekumenik är inte att ha samma lära, kyrkoorganisation,
med mera. Det är att vi kan mötas i bekännelsen att Jesus är Herren, med bevarad
kärlek, trots alla olikheter."
"Det vi däremot aldrig får glömma är att vi har fått ett uppdrag som gäller för oss alla: missionsbefallningen."
Efter många år i kyrkans värld, såväl i Svenska kyrkan som i frikyrkliga samfund och trosrörelsen, kan jag bara konstatera att det finns ingen enhetlig och glasklar samsyn ens på vad uttrycket "Jesus är Herren" betyder och innebär.
För att inte snacka om synen på missionsbefallningen...
Så "verklig ekumenik" tror jag vi kan glömma. Så länge vi inte vidgar begreppet - och våra sinnen - rejält.
Och utnyttjar mer av vår analytiska förmåga. Och magkänsla.
"Det vi däremot aldrig får glömma är att vi har fått ett uppdrag som gäller för oss alla: missionsbefallningen."
Efter många år i kyrkans värld, såväl i Svenska kyrkan som i frikyrkliga samfund och trosrörelsen, kan jag bara konstatera att det finns ingen enhetlig och glasklar samsyn ens på vad uttrycket "Jesus är Herren" betyder och innebär.
För att inte snacka om synen på missionsbefallningen...
Så "verklig ekumenik" tror jag vi kan glömma. Så länge vi inte vidgar begreppet - och våra sinnen - rejält.
Och utnyttjar mer av vår analytiska förmåga. Och magkänsla.
Det handlar nog inte om att man är analytisk människa i sig, utan vad insikt man först och främst har om sig själv. Den analysen får man emellertid inte av egna tankar utan av Guds ord. Sen är det inte magkänslan som gör en till kristen, utan insikten om vad Jesus är och vilken Frälsare han är för alla människor. Kort sagt goda analyser över mig själv och evangelion.
SvaraRadera/leikrmanner