Enligt en lex Sarah-anmälan till Socialstyrelsen håller en mamma i södra Sverige sedan flera år tillbaka sin son fången i en fantasivärld där smurfar och rymdvarelser påstås finnas på riktigt.
Pojken - som är beroende av personlig assistent - har fyra olika assistenter, varav en är hans mamma.
"Hon tvingar de övriga assistenterna att spela med i den fantasivärld hon skapat åt sin son."
Vadå "tvingar"? Övar hon utpressning mot dem?
De övriga assistenterna kan väl själva avgöra vad som är rimligt och acceptabelt i sammanhanget? Och vad som inte är det?
”Eftersom lögnerna ändras och ökas på blir det svårt att hålla reda på vad som gäller", skriver Socialförvaltningen.
Svårt att hålla reda på? Varför ens försöka? Låter helt idiotiskt.
Måtte lex Sarah-anmälan få full effekt.
SvD SKD HD GP BT D
En lex Sarah-anmälan skulle även sitta fint för alla föräldrar som lurar i sina barn att tomten finns.
SvaraRaderaVad är det för skillnad på detta och ett barn som växer upp i en frikyrklig familj?
SvaraRaderaVad är det för skillnad att lura i barnet att smurfarna finns på riktigt och att lura i att tomten eller gud finns? En dom för detta med smurfarna borde även slå mot alla religösa..
SvaraRaderaIngen försöker hålla mannen i någon slags fantasivärld. Han har ett stort intresse som man måste förhålla sig till med utgångspunkt från hans
SvaraRaderafunktionsnedsättning. Detta är något aktuell verksamhetschef inte haft kompetens för att förstå.
Bakom anmälningen står en personal som inte fick lov att vara kvar hos pojken p.g.a. ett allvarligt tillbud där pojken skadade sig samt att
pojken visat ett positivare mående efter att denna personal slutade.
Bakom anmälaren står också verksamhetschefen som inte besitter en adekvat kompetens om pojkens funktionsnedsättning.
Personal från pojkens tidigare skolgång har tydligt sett denna problematik.
Mamman utsätts för en allvarlig kränkning p.g.a. att hon “trampat” på ömma fötter och att hon nu valt annan utförare av assistansen än kommunen.
Själv har jag satt mig in i ärendet och kan bara beklaga kommunens agerande som inte har pojkens bästa för ögonen.
Hoppas massmedia är lika intresserade av att följa ärendets utveckling framöver som man är att skriva om anmälan.
Willy Engebrethsen
Rättsombud för riksförbundet FUB
i Halland
Det finns överhuvudtaget ingen skillnad mellan detta och vilker religiös familj som helst.
SvaraRaderaOm mamman själv verkligen tror på att smurfar, rymdvarelser, tomten eller gud finns, skulle det göra det mer eller mindre ok? Kan assisstenter ta det på sig själva att motarbeta den trosuppfattning som finns hos familjen de arbetar hos? Och om så på vilken grund?
Personligen skulle jag hävda att ja, assisstenterna borde ha rätt att motarbeta det. Men det skulle jag iofs också säga om precis vilket religiöst hem som helst.
Ett ämne som engagerar, uppenbarligen. Några korta kommentarer:
SvaraRadera"Vad är det för skillnad på detta och ett barn som växer upp i en frikyrklig familj?"
Att ett frikyrkligt föräldrapar faktiskt tror på det de förmedlar. Eventuell indoktrinering är inte "medveten" på samma sätt.
Sedan kan man alltid diskutera var gränsen bör gå mellan föräldrarnas rätt att uppfostra/påverka sina barn i önskad livsåskådning eller trosuppfattning - och barnens rätt till saklig information. På alla plan.
"En dom för detta med smurfarna borde även slå mot alla religösa."
Se ovan. Mamman VET att smurfarna inte finns.
"Kan assisstenter ta det på sig själva att motarbeta den trosuppfattning som finns hos familjen de arbetar hos?"
Som sagt, detta är ingen "trosuppfattning som finns hos familjen".
Sedan måste man skilja på att motarbeta och att "spela med".
Att vägra spela med - vilket jag anser att man absolut borde göra (vägra, alltså) - är inte per automatik samma sak som att motarbeta.
Willys kommentar gör dock att man (läs: jag) skulle vilja veta mer om vad som ligger bakom denna korta nyhetsnotis, innan vidare åsikt i just det här specifika fallet.
Jag ser ingenstans att mamman inte själv tror på att smurfarna inte finns, bara att hon har fått sin son att tro på dom. Medgivet så är det väl betydligt mer troligt att hin inte tror på dom själv än att hon själv faktiskt gör det, men som sådant så tycks det mig fullständigt irrelevant vad mamman tror eller ej.
SvaraRaderaDet finns galningar som tror på vad tusan för dumt som hels (som att en osynlig entitet kan våldta jungfrur och få avkomma som kan gå på vatten och ändå kallas för god, för att ta ett exempel) och i de flesta fall så kan ingen göra någonting åt att dessa människor skaffar sig barn och indoktrinerar dem vidare med sina villfarelser. Varför skulle det vara mer acceptabelt att indoktrinera barn med dummheter bara för att man själv har blivit indoktrinerad med dem och tror på dem? Hänger då hela "rätt-eller-fel" frågan i det här ärendet på huruvida mamman själv tror på smurfar eller ej?
Som sådant tycks det mig att en tro på smurfar är extremt harmlöst iallafall och jag föredrad faktiskt det framför mycket utav den andra idiotin. Det är ju inte speciellt troligt att de smurftroende kommer att komma och försöka predikera till min dotter iallafall.
Vad är sedan skillnaden mellan att "inte spela med" och att "motarbeta" i förhållande till tro på smurfar?
Jag finner det inte för troligt att de övriga assisstenterna själva byggde vidare på barnets tro på att smurfarna inte existerade utan att de troligtvis vidrörde ämnet så lite som möjligt genom att vare sig dementerade eller bekräfta existensen av smurfar. Om de gjorde på detta sätt så spelade dom ju inte med och ska inte ha någon skit för sitt beteende.
Om de däremot vid något tillfälle skulle få för sig att säga någonting i stil med "du, smufar finns faktiskt inte på riktigt" så vore det ju definitivt att direkt motarbeta den trosuppfattning som mamman har fostrat och barnet har. Jag misstänker att det är sådant man inte får göra om man ska arbeta som hemassisstant hos religiösa familjer och sålunda kan det inte vara någonting de ska få göra i det här fallet heller.
Personligen förstår jag helt enkelt inte varför folk blir upprörda över just det här fallet. Det som upprör folk här är precis exakt samma sak som jag känner varje gång jag hör någon religiös prata (speciellt med barn). Jag ser inte någon som helt skillnad mellan ett uttalande som "farmor är i himlen" och "smurfarna är i skogen"